Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Arbetet. Skolan. Familjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492 Arbetet. Skolan. Familjen.
livarpå de befinna sig. Wundt säger med rätta: “Naturligtvis
böra berättelser om dylika händelser, hvilka för den mystiska för-
trollning, som i mångas ögon omgifver drömmen, gerna öfverdrif-
vas, upptagas med mycken försigtighet". Orsaken till den lika
olyckliga som obehagliga vanan att gå i sömnen synes ligga i en
störd helsa och oordningar i’ nervsystemet, hvilket visserligen icke
heller motsäges af sömngångarnes förhållande under det dagliga
vakna tillståndet. Professor Fischer i Basel omtalar i sitt arbete
öfver somnambulismen ett högst eget fall. Då han såsom gosse
vistades vid ett seminarium i Wurzburg kom en lärjunge från
ett högre läroverk dit på besök. Denne, som var stark och kraf-
tig och. alldeles icke såg ut att lida af nervretlighet, hade för vana
att gå i sömnen. Han började alltid sin gång hvarje afton klockan
10, sedan han en half timme dessförinnan rönt ett oemotståndligt
behof att sofva, som nödgade honom att gå till sängs. Medan
hans besök i seminariet varade, plägade gossarné samlas kring
hans säng hvarje afton vid den angifna tiden för att åse hans
tilltag, och precis på timmen började han med att yttra några få
osammanhängande meningar, men öfvergick derefter nästan ome-
delbart i somnambulismens andra skede och hoppade ur sängen,
som hade sin plats i ett mycket stort rum med 60 sängar stälda
i fyra rader. Vanligen stod han några sekunder orörlig liksom
om han tänkt efter hvad han skulle göra och derpå kunde han
begifva sig till dörren eller fönstret och försöka undfly eller ock
började han icke sällan, om han oroades, att jaga gossarné. Han
kunde dervid springa fram och åter i rummet i alla rigtningar
mellan sängarne med en förvånande snabbhet, åtföljd af 60 pojkar,
allt under skratt, skrik och knuffhingar, hvarvid sömngångaren
betedde sig som om han hörde och såg allting och alltid undvek
hvarje hinder med största skicklighet. Fischer anmärker, att
han alltid höll händerna med utspärrade fingrar framför sig. Hände
sig att han kom ut genom dörren, sprang han till sin plats i läs-
rummet, der han hvilade sig, icke sällan tog han ned en bok och
började läsa med hög eller låg röst. Ögonen höll han omvexlande
slutna och öppna, men i senare fallet voro de vridna uppåt och
visade endast hvitögat, så att han icke kunde se med dem. Som
man trodde, att han vägledde sig med fingerspetsarne, drogo gossar-
ne, sedan han somnat, men innan hans sömngång började, ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
