Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Arbetet. Skolan. Familjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
502 Arbetet. Skolan. Familjen.
med af brott för de nödiga måltiderna, således omkring 16 till 18
timmar. Balzac, den store romanförfattaren, som hela sitt lif jägta-
des •af fordringsegare, gjorde underverk af arbete. Han steg upp vid
midnatt, drack kaffe och arbetade utan afbrott tolf timmar å rad,
hvarefter han skyndade till tryckeriet och rättade korrekturarken,
allt medan han tänkte ut planer tijl nya romaner. Men icke blott
arbetets långvarighet, äfven sjelfva arbetssättet är af betydelse.
Schiller hade för vana, att då han diktade, understödja sin fantasi
dermed att han satte fotterna i kallt vatten och upphetsade sitt
hufvud med renskt vin eller champagne, ett bruk, som icke litet
bidrog att förkorta hans dagar. I allmänhet kan sägas, att skalder
och konstnärer, hos hvilka inbillningskraften spelar en stor roll
och hvilka till följd häraf äro mycket känsliga för alla intryck,
också äro högeligen retbara, lefva fort och lidelsefullt och ogerna
foga sig efter de vanliga lefnadsreglerna, emedan de föredraga
ett skiftelserikt lif af njutning, framför ett mera regelbundet lef-
nadssätt. De arbeta också derför nästan alltid under inflytandet
af en större eller mindre upphetsning och öfven-etning af sitt nerv-
system, som slutligen måste leda till dettas förslappning. Hvem
erfar icke med rörelse den ädle Dickens’ helsotillstånd under hans
sista år, då han reste omkring i England och föreläste sina arbeten,
då hans lif förtärdes af hans nervers ömsom feberaktigt öfverretade
tillstånd, ömsom djupa förslappning, som han endast med uppbju-
dande af hela sin viljekraft och genom anlitande af hvarjehanda
stimulerande medel förmådde öfvervinna för allt kortare och kortare
tid. Han var stundom så svag, att han knappt kunde gå, och
pinades ständigt af nästan oafbruten sömnlöshet. Han klagade
stundom, att hans “hufvud kändes som en glödande bomb, färdigt
att spricka hvarje ögonblick". “Jag kan icke“, säger han 1868 i
ett bref, “äta så mycket som jag nödvändigt behöfver och för
följande lefnadssätt: klockan 7 på morgonen, medan jag ännu
ligger, förtär jag ett glas nyskummad grädde med två matskedar
rom; kl. 12 en sherry-kobbler; kl. 3 en mugg champagne; 5 mi-
nuter före 8 ett vispadt ägg med ett glas sherry ;
under pauserna
i föreläsningarne den tänkbart starkaste, varma köttsoppa; en
qvart öfver tio soppa och något att dricka. Jag äter icke mera
än § skålpund fast föda under 24 timmar och knappt så mycket".
Dagarne måste han tillbringa liggande på en soffa, om nätterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
