Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Farsoterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
572 Farsoterna.
från förpestade städer angrepos på andra friska orter, men spredo
icke smittan omkring sig vidare, ty ännu hade icke turen kommit
till dessa ställen. Aldrig anföll pesten hela länder med ens, men
lät endast vissa orter känna sitt raseri starkare, utan att derför
utslockna, och återvände med temligen stor beständighet för hvart
femte år. Sjukdomen rättade sig för öfrigt icke efter någon års-
tid, men började alltid vid kusterna och skred från dem in i lan-
det. Sålunda kom han törst samma år Justinianus dog till Italien
och rasade i synnerhet i Ligurien och Yenetien, så våldsamt, att
såsom Warnefkied skildrar, “städer och landsbygd ödelädes, armar
saknades att skörda fältets frukter, hjordarne lupo omkring utan
herdar, de tomma husen togos i besittning af vilddjuren och alla
samhällsband lossnade".
Medeltiden är rik. på berättelser om härjande farsoter, bland
hvilka pesten sannolikt intager ett utmärkt rum, ehuru vi icke
förmå att ur krönikeskrifvarnes förvirrade och knapphändiga upp-
gifter skilja denna sjukdom från andra dermed sammanblandade.
Först i 14:de århundradet ådrager sig en pestepidemi sina sam-
tidas uteslutande uppmärksamhet och gifver genom sin stora ut-
bredning öfver hela den då kända jordytan, genom antalet af sina
offer och den fullkomliga upplösning af samhälls- och familjebanden,
som han medförde, upphof till skalders, krönikeskrifvares och
läkares utförliga, i de lifligaste färger hållna skildringar. Denna
mördande pest, som till sina följder mäter sig med de största
verldshistoriska tilldragelser, är den vanligen under namn af den
svarta eller stora döden, äfven digerdöden kända pesten.
Verldens sociala och politiska tillstånd var vid tidpunkten, då
denna pest inföll, i högsta grad tröstlöst. Ännu voro folken knappt
komna ur sin största vildhet. Kyrkan hade väl kufvat dem, men
ännu ledo de af barbariets eftersmärtor. Lagarnes herravälde var
icke rotfäst, öfver allt funnos mägtiga fiender till ro och säkerhet.
Städerna voro trånga, smutsiga hopgyttringar af dåliga boningar
inom fästningsmurar till eget nödvärn, vid vägarne lurade lof-
riddare, landtmannen var lifegen utan egendom och förde en usel
tillvaro vid den sämsta kost i smutsiga, halmtäckta hyddor af lera
och jord, der blotta marken öfvertäckt af halm tjenade till golf,
råheten var allmän, mensklighet låg icke i folkens lynne. De bål,
som förbrände kättare och hexor, lågade högt, milda herskare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
