Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Farsoterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
576 Farsoterna.
svarta eller svartbi å fläckar öfver hela kroppen. Många förföllo
i slöhet och derefter i djup dvala, andra åter plågades af sömn-
löshet och ångest. Svalg och tunga svartnade och blodspfängdes,
ingen dryck släckte den brännande törsten, och sålunda hemsöktes
de utan lindring af oupphörliga qval ända till döden, som mången i sin
förtviflan påskyndade. Andhemtningens verktyg ängrepos, en häftig
smärta i bröstet öfverföll de sjuke, blod upphostades och ande-
drägten utbredde en förpestande stank, som nära och fjerran åstad-
kom en så förskräcklig smitta, att till och med föräldrarne flydde
från insjuknade barn och alla slägtskapens band upplöstes. Ty gran-
skapet af en pestsjuk var säker död, och ofta angreps presten, som
gaf den sjuke religionens tröst, och skördades förr än denne. “Intet
läkarens råd eller något läkemedels kraft medförde hjelp, utan
nästan alla dogo inom tre dagar, sedan bölderna i ljumskarne och
de svarta fläckarne visat sig, några hastigare, några åter lång-
sammare. Men farsoten grep’ med så mycket större raseri om-
kring sig, som den meddelade sig från de sjuke på de friska lik-
som elden angriper torra eller feta ämnen i sin närhet, och till och
med vidrörande af kläderna och andra föremål, som brukats af
de pestsjuke, öfverllyttade sjukdomen. “ Icke blott menniskor smit-
.tades af pesten, utan äfven djur sjuknade i den samma och dogo
inom kort, sedan de vidrört de sjukes eller dödes tillhörigheter.
Boccaccio såg sålunda med egna ögon i Firenze huru två svin
efter några korta kastningar på kroppen störtade ned döda på de
lumpor, som tillhörde ett pestlik, liksom hade de fått gift, och på
andra ställen dogo kattor, höns och andra djur i massor af pest-
smittan. Hvarje ort, som de sjuka besökt, hemsöktes af smittan
och öfver allt föllo såsom offer för sitt deltagande anhöriga och vän-
ner, som icke ville inse faran eller hjeltemodigt trotsade henne. Till
och med de sjukes ögon ansågos kunna verka smitta på långt
håll, vare- sig man trodde detta af deras hemska glans eller deraf
att de vanstäldes af sjukdomen eller på grund af en urgammal före-
ställning, som i blicken vill se ett medel till demonisk förtrollning.
Blott sällan hjelpte flykten från en pestsmittad stad; den rådde
förde med sig sjukdomens frö, hvart han begaf sig, och insjuknade
på ensiiga ländtgårdar, dit han tagit sin tillflykt. Med skeppen
kringfördes smittan, ty äfven på dem funno de sjöfarande ingen
fristad, och ofta såg man på vågorna fartyg drifva omkring, hvilkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
