Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men inga tankar, en åskådande, men
ingen symbolisk, kunskap.
Denna senare omständighet leder oss
på ett annat vigtigt företräde, som
Menniskan har framför djuren; jag menar
talegåfvan, hvilken är en följd af
förnuftets utveckling. Naturspråket är
medfödt både Menniskan och djuren. Det
består uti enkla toner, känslornas
aftvungna uttryck, och är det allmännaste språk,
hvarigenom lefvande varelser göra sig
begripliga för hvarandra. Mimiken och
ögonspråket hafva den närmaste slägtskap
med detta; dock äro de hos Menniskan,
genom hennes fullkomligare organisation,
mera significativa, och i deras
nyttjande eger redan något frivilligt och flere
förändringar rum, än vid blotta
naturspråket. Hos mångfalldiga djurslägten
märker man kroppsrörelser af bestämd
betydelse, eller åtbörder, som uttrycka
bedröfvelse, glädje, fruktan och flera
lidelser: men få äro i stånd att genom
miner, det vill säga genom talande
ansigtsförändringar, yttra sina känslor.
Apan har äfven härutinnan ett företräde,
hvilket endast Menniskan gör henne
stridigt. Ty Menniskan nöjer sig icke
dermed, att genom blott aftvungna
åtbörder och miner gifva sina lidelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
