Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra Afdelningen - 3. Reglor för helsans bevarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 147 —
kastar sig ofta på andra ädlare delar, för
att skaffa sig utgång, och ger icke
sällan anledning till de svåraste sjukdomar.
Urinens afsöndring och uttömning
är icke underkastad så talrika
oordningar; men dessa, då de inträffa, förorsaka
likväl mer elaka händelser, och äro
svårare att böta; ty på magen och tarmka~
nålen kunna läkemedlen verka omedelbart,
men ej på urinorganerna. Svårigheten
att kasta vattnet och bristen deraf härrör
understundom af förkylning, stundom af
stenar, som genereras i blåsan och
nja-rarna. Man tillskfifver äfven oren dryck,
kalkaktigt vatten, sura viner och ost,
stenars framalstrande ; ett långvarigt
oafbrutet stående skall ock ofta vara orsak
dertill. Smultron och thé af vilda
morotfrön håller man för ganska goda medel
derewot. Omåttlig och ovillkorlig afgång
af urineu (diabetes) fordrar Läkarens
snara bjelp.
De flesta onyttiga och skadliga
safter blifva genom den omärkliga u
tdunst-ningen affårda ur kroppen. Så väl
hela kroppsytan, som äfven lungorna
utdunsta under friska tillståndet beständigt,
och det, som inom 24 timmar genom
denna väg afsöndras, stiger till flera skål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
