Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Afdelningen - Menniskan i Samfundslefnaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 27’? —
sakernas natur; ty möjligheten af
sakernas samband ar oandlig. Vantron skall
således vara vida inera rådande, än den
sanna tron#
Endast med sann tro (och kunskap)
kan menniskan vara lycklig; vantron gör
oss alltid olyckliga, så snørt vantrons
föremål hafva inflytande på våra
handlingar. Inser menniskan, att hon blifvit
olycklig igenom vantron — till hvilken
insigt hon dock för så väl iure som
yttre hinders skull sent hinner — så
af-skuddar hon sig densamma, och
eftersträfvat kunskap.
Tron kan meddelas åt andra, icke så
Okunskapen; ty denna beror af egen
granskning. Meddelad tro kallas
kännedom, och denna kan, allt efter trons
beskaffenhet, vara sann eller falsk.
Kännedomen är ofta ett af de vigtigaste hin*
der för kunskap; ty den, som äger den
förra, menar sig redan inse sakernas
sanna förhållande, och tillskrifter sitt
o-T)ebagliga tillstånd, hvari han råkat
igenom origtig kännedom, och som skall
leda honom till kunskap, icke den
origti-ga kännedomen, utan andra orsaker.
Till menniskans lycksalighet är det
icke nödigt, att hon äger kännedom om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
