Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mina Herrar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varieteterna af våra päron- och äpplesorter, våra rosenbuskar
och våra Dahlier, Newfoundlandshunden och stöfvaren,
Durhams-tjuren o. s. v. Men den ursprungliga typen
framträder åter, så snart menniskan upphör att bilda på
sitt sätt, eller ock visar anatomien den speciella
identiteten mellan individer, som vid första anblicken tyckas
höra till mycket skilda arter [1]. Man kan väl försöka
att ombilda arterna genom deras uppblandning (croisering),
men croiseringen är endast möjlig mellan närliggande
arter, och de hybrida foster, som deraf framkomma, kunna
icke fortplanta sig. Om man med tusende mulåsnor
uppfyllde en ö, hvarest der fanns hvarken häst eller
åsna, så skulle de alla inom loppet af icke så många
år ha försvunnit, utan att lemna en enda afkomling.
Djur- och växt-arterna äro alltså lika bestämda och
permanenta som mineralierna. Så är det bestämdt af en
Gud, som är ordningens, som hatar förvirring,
hopblandning, försämring, och som vill att hvarje mynt, som han
slår, skall bära sin outplånliga prägel och ha sitt noga
bestämda värde. Sådant är naturvetenskapernas språk,
och sådant är det språk, som 1 Mose-Bok talar, angifvande
noggrant, att Gud skapade växter och djur, hvart
efter sin art.
Men, om enligt Bibeln och enligt vetenskapen
arterna och rikena i naturen äro skilda genom oöfverstigliga
gränser och således icke kunna framalstras de ena
från de andra, så måste nödvändigt hvarje nytt rike
och hvarje ny art vara en Guds skapelse, ty utom Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
