Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Menniskoslägtets möjlighet af utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som menniskoslägtets möjlighet af utveckling. Hvarifrån
kommer en sådan slående olikhet mellan menniskan och
djuret? Af menniskans speciella natur, af hennes ande,
hennes frihet. Menniskan är skapad för framåtskridande,
och för ett framåtskridande, som utgår från hennes vilja,
hennes ansträngningar och arbete. Men kännetecknet
på hennes frihet är, att hon kan göra både godt och
ondt; om menniskan derföre har frihet att gå framåt,
att fullkomna sig, så har hon också frihet att gå
tillbaka, att försämras. Neka materialisterna möjligheten
af en försämring? Nej, M. H. H., de ha nyss sagt oss,
att "motsatsen af framåtskridande kan äga rum
undantagsvis" Men, då de, liksom vi, antaga både regeln och
undantaget, antaga de också, liksom vi, friheten, som
ensam kan förklara undantaget? Ingalunda, M. H. H., den
menskliga friheten är för dem en orimlig dogm. Men,
huru förklara de dessa kontradiktoriska fenomener af
fullkomligande och försämrande hos ett väsende, som är
underkastadt nödvändiga och oföränderliga lagar? Jag
vet det alldeles inte, och om Ni viljen följa mitt råd, så
skola vi inte plåga dem med spörsmål öfver deras
motsägelser: det är af och genom dem, som de lefva.
Om den fria menniskan kan vanslägtas, så kan
hennes vanslägtande endast bestå i, att hon går tillbaka
mot djuret, liksom hennes fullkomligande består i, att
hon går framåt mot Gud. Kallad att genom sin ande
beherrska sin djuriska natur, sitt kött, blir hon genom
sitt fall en slaf, inte, såsom apan, af sina instinkter,
utan, hvad som är mycket värre, af sina sinliga begär,
som beherrska henne, och genom dem en slaf under
hela naturen, som hon borde öfvervinna, men som har
öfvervunnit henne. Till och med flera folkstammar ha
vältrat sig i yppighetens dy; deras förnuft har
derigenom blifvit liksom utsläckt; den Gudomsbild, som
Skaparen intryckt på deras anlete, har utplånats; de ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
