Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3fi
med sina gropar och med två små gula polisongstrimmor,
den mjuka, klufna hakan och den släta, kala pannan med
sin krans af vågigt, uppåtkammadt blondt hår. Där var
vecket mellan de buskiga ögonbrynen, visst inte bistert
utan bara så melankoliskt, och så de svårmodiga,
barnsligt klarblåa ögonen och den finformade, ungdomliga
munnen med sitt tjusande, veka leende, också så
barnsligt hjälplöst. Och de runda, litet framåtböjda axlarna
och den fetlagda men alltjämt ståtliga gestalten, iförd
åtsittande mörkgrön hästgardesuniform med silfversnören,
och de välbildade, som gjutna benen i blankläderstöliar
med spetsiga tår. Ja hennes egen, älskade pappa hel
och hållen.
Återigen tryckte hon sig intill honom småleende
och med halfslutna ögon.
— Ser du det nu, min lilla flicka: du skulle inte
ha stigit upp. Doktorn hade rätt, om du hade legat,
skulle det här inte ha händt.
— Men det är ju ingenting, pappa! Jag är alldeles
frisk. Lite feber. Men det går öfver.
— Du frisk? Du hostar ju, ditt hufvud bränner,
och händerna är som is. Var nu förståndig och gå och
lägg dig; doktorn kommer straxt.
— Hvad skall doktorn här att göra? — sade hon,
som vanligt på franska, med ett och annat ryskt ord
inskjutet. — Jag skall inte vara sjuk, jag skall inte
hosta. Bara du inte går ifrån mig! Ack gör det inte!
Jag kan inte vara utan dig. Om du visste hvad det är
rysligt . ..
— Hvad har händt? Hvad är det? Säg!
— Nej nej. Fråga inte. Det gör detsamma allting,
bara jag får vara hos dig och länge, länge — jämt!
Då blir allting bra, då går allting öfver. Och ingen annan
vill jag ha — bara dig och mamma . .. Usch nej, nej . . .
inte hon utan min andra, riktiga mamma...
Han trodde, att hon yrade. Men efter en blick på
hennes ansikte förstod han, att detta inte var taladt i yrsel.
— Hvad är det åt dig, barn? Så du talar! Skall
du säga så om din mor? Gud kommer att straffa dig ...
— Hon är inte min mor! Och Gud får straffa mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
