Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
»Alexander är af naturen en stor aktör och älskar
vackra gester», hade farmor sagt om honom.
Var det verkligen sant? Var verkligen allt hos
honom lögn, bedrägeri, vackra gester framför spegeln?
Låg sanningen i hvad han nu med kväfvande äckel
kände stiga inom sig — själfföraktet?
Hellre då hvilka fasor som helst! Men där var
ingen fasa, endast leda — ändlös leda, den där
gäsp-sjukan, som är värre än gråt och tandagnisslan.
Men kanske att det var bäst och lugnast så? Bäst
att vända tillbaka till länstolen, sätta sig riktigt bekvämt,
sträcka ut det sjuka benet på kudden och åter ta till
»Liodor och Julia»; eller stirra på en enda punkt, till
dess själen domnade på nytt, liksom det onda benet, och
de meningslösa hugskotten började krypa genom hjärnan
som myror öfver kroppen: »Walter Scott, Voltaire skot».
Med en oerhörd ansträngning reste han sig upp, och
brådskande, liksom rädd att energien ej skulle räcka,
gick han bort till bordet mellan fönstren, drog upp en
låda och tog fram ett papper.
Det var general Benkendorfs angifvelse mot Hemliga
Sällskapet jämte hans egna bifogade anteckningar.
Angifvelsen var ytterst utförlig: förbundets hela
historia, dess upprinnelse, dess utveckling, dess delning i
norra afdelningen i Petersburg och södra i Tultsjin,
Va-silkov, Kamenka; namnen på hufvudmännen och de
förnämsta medlemmarna; dess mål — norra afdelningens
inskränkt monarki, den södras republik; aktionsplan — å
ena hållet hemlig propaganda, å den andra militäruppror
och revolution jämte mord å kejsaren.
Det var efter denna angifvelse en lätt sak att
arrestera alla de sammansvurna och omintetgöra hela
sammansvärjningen. Det behöfdes bara att sträcka ut handen och
sluta den som om ett fågelbo.
För fyra år sedan hade angifvelsen inlämnats, och
fyra år hade den legat orörd i skrifbordslådan. Han hade
läst igenom den, lagt den i lådan, som han låst igen, och
sedan dess inte tagit fram den. Det var som om han glömt
hela saken. Han vidtog inga åtgärder, talade inte med
någon om saken, Benkendorf undvek han påtagligt, såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
