Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.127
— Hvad tar du i så hett för? Ingenting har ju
förefallit oss emellan .. .
Ifall detta hade händt i Kaukasien, skulle Jakubovitsj
ha antagit en utmaning. Fåfäng som han var, var han
också tapper, och han sköt utmärkt och Rylejev illa.
Men här i Petersburg, under kejsarens ögon, skulle en
duell leda till ny förvisning, hans bana skulle bli för
alltid stängd, Hemliga Sällskapet skulle kanske bli
upptäckt, och detta var liktydigt med oundviklig undergång.
— Du vet, att jag inte är någon pultron och att
jag aldrig brukar vägra att anta en utmaning — men
mot dig kommer jag inte att lyfta min hand. Nej inte
för aldrig det. . .
— Jaså, din fega usling! — skrek Eylejev, och
hårhvirfveln på hjässan reste sig hotfullt i vädret,
alldeles som den hade brukat före slagsmålen i
kadett-kåren. — Jaså, du vill inte slåss? ..,
Redan vid samtalets början hade det hörts en
ringning på tamburdörren; sedau ljöd en andra, en tredje,
en fjärde — det ringde hela tiden. Den söndriga klockan
pinglade svagt, sista gången ljöd endast ett doft glapp,
och sedan blef det alldeles tyst; förmodligen hade den
åter gått sönder.
»Hvem tusan är det nu igen? Och Filka, den uslingen,
som inte vaknar . ..» tänkte Rylejev halfmedvetet, och
detta ökade hans raseri.
— Jaså du vill inte, du vill inte? — Blek och
med knutna näfvar gick han sin motståndare in på lifvet.
Han var liten till växten och ganska spensligt byggd;
Jakubovitsj verkade som en jätte bredvid honom. Men
Rylejevs tunna, hoppressade, hvita läppar, hans flammande
ögon och till och med den obstinata hvirfveln i hjässan
röjde ett så våldsamt ursinne, att Jakubovitsj långsamt
ryggade bakläuges. Om Rylejev i detta nu hade kunnat
blicka in i honom, skulle han kanske ha kommit
underfund med att den tappre kosacken inte var så tapper
som det föreföll.
— Kondrati Fjodorovitsj Rylejev? — hördes en röst.
Den tilltalade vände sig om och varseblef en obekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
