Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
.162
Pestel såg förvånadt på Golitsyn, liksom utan att
ännu förstå, men plötsligt log han samma goda leende,
som då han häromdagen frågat Rylejev till råds om den
persiska schalen åt systern, och hans ansikte föryngrades
och förskönades till oigenkännlighet.
— Tack skall ni ha! Jag vet inte ert namn ...
— Furst Valerian Micliajlovitsj Golitsyn.
— Tack skall ni ha! Tack skall ni ha, furste! —
och han tryckte Golitsyns hand så hårdt, att det gjorde
ondt.
Golitsyn blickade Pestel in i ögonen och smålog
också — han kände, att han skulle kunna hålla af
honom som en bror. Men i detsamma såg han den
döende flickans ögon för sig.
Pestel gjorde sig i ordning att gå. Han lade in
sina papper, Ryska Rätten och de tuslitna halfvorna af
ryska republikens karta. Säkerligen skulle lian hemma
omsorgsfullt klistra ihop dem. Ingen höll honom kvar.
Då han gått, tog man af det gröna bordsklädet,
som var lånadt från Rysk-amerikanska kompaniet och
inte fick fläckas ner, bredde en hvit duk på bordet,
släckte ljusen och tände en bål ananaspunsch.
Sockertoppen började brinna i spritlågans blåa vågor. Korkar
började smälla och champagnen flöda. Det var en
galningsfest: livar gäst betalade tjugu rubel.
Från den mörka och kvafva pestelska tyngden flyttade
man med välbehag tillbaka till den lätta
hvardags-atmosfären. Alla liksom vaknade upp, sträckte på sig
och skyndade att taga igen det försummade. Man började
tala om sista militärparaden, om befordringar och
utnämningar, om dansösen Istomina ocli gardesofficerarnas
erotiska äfventyr, om Semjonova, som gjort fiasko
häromdagen i Fedra; man disputerade om hvem som sjöng bäst,
zigenerskan Fjosjka eller zigenerskan Maljarka nästan
lika hetsigt som nyss om republik och monarki.
Fallerej, falleraj, fallerutt,
blåa ögon har min lilla strutt ...
— sjöng Bestusjev härmande Fjosjka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
