Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - II - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.189
silfverblad hade ett nästan osynligt gångjärn, och under
bladet befann sig en annan bild: Araktsjejev i full
parad, med alla sina ordnar, sittande på skyar och
liksom kommande för att döma lefvande och döda.
III.
»Kejsaren är lik den där spartanske gossen, som satt
i skolan med en räf gömd under manteln. Djuret
söndersargade honom, men han teg, tills hau föll ner död.»
Så tänkte furst Alexander Nikolajevitsj Golitsyn,
då kejsaren ibland under deras förtroliga samtal tycktes
på väg att börja tala om det för honom viktigaste, kanske
enda — om räfven som söndersargade honom — om
Hemliga Sällskapet, men alltid genast afbröt sig. Golitsyn
kände, att om han först vidrörde detta ämne, skulle det
aldrig förlåtas honom, och den trettioåriga vänskapen
skulle vara slut.
— Du är väl inte ond på mig, Golitsyn?
— Nej hvarför det, ers majestät? Ni vet själf, att
jag redan länge tänkt begära afsked.
— Inte alls ond? Inte en enda liten smula? —
insisterade kejsaren med det älskvärda småleende, som
kommit Speranski att kalla honom »en sannskyldig
förledare».
— Nej inte en enda liten smula, — och äfven
Golitsyn måste ofrivilligt småle.
Om han i sitt Innersta kände sig kränkt, så var
det icke för afskedet, icke för Fotis anatema och icke ens
för att han, kejsarens vän sedan trettio år, hade fått
träda tillbaka för den uslingen Araktsjejev, utan emedan
man misstänkte honom och inte ville tro, att ban för
längesedan förlåtit kejsaren äfven detta förräderi, liksom
han förlåtit allt annat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
