Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.193
Augustin.» Det luktade gröngräs, kåda från granskogen och
stekt korf ocli bränd cikoria från Nya restaurangen, där
fioler gnisslade, zigenare hojtade och druckna gardesofficerare
väsnades. På Krestovskiön härskade samma gyllene
frihet som i Astreas guldålder: man fick till och med
röka öfverallt, under det att på Petersburgs gator rökarna
fördes till polisvaktkontoret. Småkrämare från Gostiny
Dvor rodde omkring i jullar på Lilla Nevka, metade
fisk, kokade fisksoppa, sjöngo visor och disputerade om
aktören Jakovlevs spel i Dimitri Donskoj. De gamla
åldermännen med sina husfruar sutto på de mossiga,
lingonrisklädda tufvorna vid stranden och drucko te från
fatet ur samovarer, som liknade dem själfva: stormagade,
kopparröda och skinande i den nedgående solen.
Inne i granskogen kunde man få hyra finnkojor,
och där reste sig också en och annan sommarvilla, små
korthus, där älskarna af deu landtliga naturen kunde
fröjda sig åt hjordarnas pinglor och herdens näfverlur
dimmiga mornar — »alldeles som i Schweiz».
Här på Nya restaurangen brukade de båda
vännerna sitta och samtala med en butelj öl eller santorino
framför sig på det rankiga bordet. Om också någon
hade lyssnat, skulle han ej ha begripit ett ord af hvad
de talade. Golitsyn berättade Odojevski om sina samtal
med Tsjaadajev i Paris, och vid »Augustins»
melankoliskt-muntra toner hviskade han honom i örat de ord af
Herrens bön, som enligt Tsjaadajevs tro skulle bli det
kommande, fria Rysslands hosianna: »tillkomme ditt rike,
Adveniat regnum tuum» — så, på latin, ljödo för läraren
själf dessa ord om den ryska friheten.
Starkaste intrycket på Odojevski gjorde Tsjaadajevs
tanke, att utan Gud ingen frihet finnes och utom den
allmänneliga kyrkan ingen räddning för Ryssland.
— Ja det är hufvudsaken! — instämde
»gossebarnet» i upprörd ton och alldeles röd af förlägenhet
och glädje. — Det är det viktigaste af alltsammans.
Men det förstår ingen . . .
— Men du, du har förstått det? — frågade
Golitsyn hastigt och såg på honom med det plötsliga leende,
som Odojevski var litet rädd för. Han hade för länge-
Meresjkovski, Alexander I. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
