Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.206
Han stod och såg på henne några ögonblick —
hon andades jämnt, hon sof — gick mot dörren, stannade
på tröskeln och såg sig om; han hade tyckt hon ropade på
honom. Men hon ropade ej, hon endast såg efter honom
stum, med vidöppna ögon fulla af fasa. Och fasa
genom-bäfvade också hans hjärta. Borde han inte stanna,?
Han vände om.
— En gång till.. . omfamna mig. . . så ja! — Och
hon pressade sina läppar mot hans, som om hon i denna
kyss velat ge honom sin själ.
— Gå nu, gå! — hon slet sig lös och sköt honom
från sig. — Det behöfs inte, var inte rädd.. . Snart,
snart.
Hon talade ej till slut eller också hörde han ej,
men ofta sedermera erinrade han sig dessa ord och anade
den outsagda tanken.
Utkommen tillsade han Dimitri Lvovitsj att sända
en fältjägare efter honom, om något skulle hända under
natten. Han steg upp i ekipaget, som länge väntat vid
trappan, och åkte till Krasnoje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>