- Project Runeberg -  Alexander I /
236

(1913) [MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.236

— Är det sant, att Gretsj är anställd i hemliga
polisen? — frågade Rylejev häromdagen.

— Inte! Han anmälde sig men blef ej antagen, —
svarade Bulgarin.

När han sedan fått litet i hufvudet, började han
omfamna och kyssa Gretsj.

— Kära du, jag förstår, att du som trogen
undersåte är skyldig att rapportera allt. Men mig, din gamle
vän, underrättar du väl ändå i förväg, så att jag kan
vidta mina åtgärder?

— När det blir revolution, så skall vi nacka dig,
Bulgarin, på ditt »Litteraturblad», — skrämde honom
Rylejev.

— Nej men hvarför det, mina herrar? Jag är ju
en lika god liberal som ni. Min far var republikan och
skickades till Sibirien för polska upproret, och jag är
döpt till Taddej Kosciuszko till ära. . .

— Nu ljuger du, Taddej!

— Jag svär vid min mors gråa hår!

— I går talade du om att din mor är död.

— Det gör detsamma — då svär jag vid min mors
skugga.

Gribojedov kallar Bulgarin sin Caliban och visar
honom all möjlig vänlighet.

— Jag vet, att du är en kanalje, — säger han, —
men jag tycker om dig för att du är intelligent.

Han skrattar, så att han kiknar, när »den store
författaren» berättar, hur han räddade Napoleon vid
öfvergången öfver Beresina.

Häromdagen hade Bulgarin supé, och sedan vi druckit
oss fulla af Cliquot med stjärna, sjöngo vi först liderliga
visor och sedan revolutionssånger. Han bor på nedre
botten vid Ofitserskaja, ej långt från ett polisvaktkontor.
Oupphörligt sprang han ut i rummet bredvid för att se
efter, att ej poliskommissarien stod ute på sin balkong
och lyssnade.

— Jag är ingen pultron, go’ vänner, det bevisade
jag vid Leipzig, där jag blef sårad.

— Hvar?

— I bröstet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:44:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/merealex/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free