Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
VII.
Hon sof dåligt den natten. Hufvudet värkte, hon
hade feber, och i halfslummern fantiserade hon, att man
med jättestora käppar piskade jättestora mattor: det var
kanonskotten från Peterpaulsfästningen, som förkunnade,
att vattnet steg.
När brasan skulle tändas på morgonen, rökte det in.
— Jag har ju sagt er, att spisen är i olag, — sade
hon i förargad ton till tjänstgörande hoffröken Yalujeva.
— Nej det är den inte, ers majestät. På spisen är
inget fel, det är af blåsten .. .
— Af blåsten!.. . Nej min bästa fröken! Det är
flere dar sen jag sade till er att kalla hit slottseldarn.
— Det var inte åt mig utan åt mademoiselle
Sablukova.
— Det gör detsamma åt hvem. Ni hittar alltid på
undanflykter.
— Men, ers majestät, hvad har jag nu gjort igen?
Hvad det än är, så alltid skall det skyllas på mig... —
Yalujeva tycktes gråtfärdig, och hennes fula, ointelligenta
fågelansikte blef än oskönare. — Madame Pitt, furstinnan
Volkonskaja, mademoiselle Sablukova — alla är i gunsten.
Det är bara jag, stackare... Allting är mitt fel. Ja jag
vet ju så väl, att ers majestät inte tycker om mig . . .
Dylika scener förekommo dagligen. Alla
hoffrök-narna voro osams och afundsjuka om kejsarinnans ynnest.
De pinade ut henne, och hon hade för längesedan
föresatt sig att göra slut på detta.
Nu vid åsynen af den gråtande Yalujeva kände hon
lust att springa upp, stampa i golfvet åt henne och köra
ut henne.
Men hon betvang sig och sade med kall förbittring:
— Seså, jag vet, att ni ha lätt för tårar. Men jag
ämnar inte längre finna mig i det här, hör ni det! Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
