Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
kejsaren. Med unga krafter hade han börjat, med
orkeslös ålderdom slöt han.
Bland folket gick det alltjämt tal om olycksbådande
järtecken. Än hade en kyrkklocka af sig själft ringt
begrafningsringning; än hade en okänd fågel om natten
slagit sig ned på slottstaket och skriat klagande. Än
hade missfoster kommit till världen: en gosse med
fiskstjärt. en kalf med människohufvud.
I slutet af februari började det töa. Den smältande
snön blef smutsgrå, det droppade från taken, isen åkte
dånande ner ur rännorna och skrämde de förbigående.
Hästarna plumsade i den illaluktande modden. Folk
började dö som flugor af rötfebrar. Brungula dimmor kommo
vältrande olycksstinna, och bäst det var kröp det fram ur
dem ett löjligt vidunder — en pop med horn.
Först tittade han fram ur de heliga portarna i
Trefaldighetskyrkan under mässan och bräkte som en get;
sedan blef han sedd i Nikola Morski och till sist i
Kasankyrkan. En folkskara samlade sig på torget.
Polismästaren Tsjichatsjev uppmanade hopen att skingra sig,
men den lydde ej utan började belägra kyrkdörrarna. I
sin tro, att popen med hornen hölls gömd därinne,
styrktes man däraf, att dörrarna voro stängda och bevakades
af polis och att prästerskapet ej kom ut. Det påstods,
att metropoliten själf förrättade mässan, för att Herren
skulle förbarma sig öfver popen och hornen falla af
honom.
I den brungula dimman, i den nattligt skumma
dagern var allt så spöklikt, att till och med detta spöke
föreföll verkligt. Det är ej godt att veta, hur saken
skulle ha slutat, om icke någon utspridt ett rykte, att
popen förts bort genom en underjordisk gång.
Dagen därpå samlades än mera folk utanför
Nevski-klostret. Många hade redan sett popen; somliga
förklarade, att han liknade Araktsjejev, andra Foti. Munkarna
stängde portarna, och hopen skrek, att de skulle öppna.
— Hvad skriker ni för, gossar ? Yi kan väl öppna
själfva. Res en stege! — ropade någon.
Men ett kompani soldater uppenbarade sig, och alla
togo till flykten. På kvällen blef det bekant, att en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
