Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - I - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360
— Ja, — svarade Golitsyn och rodnade också.
Muravjov släppte hans hand, såg honom några
sekunder tveksamt i ögonen, rodnade sedan än starkare, smålog,
omfamnade och kysste honom.
Golitsyn kände, att han var nära att brista i gråt,
liksom den där gången i drömmen, då Sofia var hos
honom. Han visste, att hon också nu var med honom.
II.
Lyckliga dagar följde. Golitsyn gjorde så godt som
ingenting, läste inte, skref inte, tänkte inte ens, blott
njöt af den ukrainska sensommarens djupa ro. Han hade
aldrig förr varit i dessa trakter, men allt föreföll honom
så välbekant, som om han efter långa irrfärder
återkommit till hemtrakten eller dragit sig till minnes en
förgäten barndomsdröm.
Vasilkov var halft en småstad, halft en by med
små gråa trähus och hvitrappade stugor strödda på kullar
och i dalar. Ibland slutade en krokig gata med ett
brant stup, så att det såg ut som om den ledt rakt in i
himlen. Nere i dalen flöt den lilla floden Stugna, gyttjig
och bevuxen med sjögräs. I fjärran blånande berg;
bakom dem Dnieper. Men den var långt borta, man
såg den ej. De hvita stugorna lågo inbäddade i
körsbärshagarnas mörka grönska; stuga nfvan stuga, täppa
ofvan täppa och mellan dem staket, omslingrade med
pumprefvor.
I de små husen bodde de små gårdsägarna,
diminutiva paner, som åto, drucko, sofvo, spelade preferans med
låg poäng och tvistade om hvilken snussort som var
bäst — den spanska, den violetta, bergamon, den rullade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
