Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
nationalrätter. Hvar kväll hade han litet ondt i magen.
»Jag måste äta mindre», tänkte han, men dagen därpå
föråt han sig på nytt. På en månad fetmade han så,
att den engelska resrocken, som i Petersburg varit för
vid, nu blef för trång. Så lat blef han också, att han
i timtal kunde sitta vid fönstret och se på hvad som
tilldrog sig utanför.
Den gamle biskötaren går omkring i trädgården och
breder mattor öfver melonerna till skydd mot solhettan,
popens rödhårige son släpar på en bångstyrig get, mor
Dundutsjicha med sländan i handen drifver en kalf ner
från kullen, och långsamt gående bakom den spinner hon
på sin ull. Djupaste stillhet råder; endast väfstolen bultar
i värdfolkets kammare, ett spinnrocksbjul surrar, och
utanför fönstret susar vinden i poppelns topp.
Eller också står han på marknadstorget och iakttar,
hur två judar gräla om något och göra sådana
blixtsnabba rörelser med fingrarna tätt under näsan på
hvarandra, som om de tvärt skulle börja slåss, och på den
bländhvita väggen röra sig deras svarta skuggor ännu
snabbare, liksom redan i fullt slagsmål. Tätt bredvid,
framför stadens enda stenhus, rådhuset, ha en hop
forkarlar slagit sig ner. En krumhornad oxe ligger på en
halmhög och idisslar, och från den glänsande svarta mulen
rinner dreglet i en klar strimma. En full forkarl sitter
på ett ämbar invid sin vagn, stöder kinden mot handen
och sjunger klagande, med stilla ruelse:
Forkarin tar sin sup så säll,
när till stån han länder.
Forkarln gråter sent om kväll,
när lian hemåt vänder.
Och hela den lilla staden ligger där lättjefull, sömnig
’ och orubbligt fridfull i solgasset. Hundarna skälla inte,
de sofva; hönorna vanka inte omkring — de ha borrat
ner sig i det mjuka dammet och sofva också. Ett
sex-spann oxar för en plog har stannat midt på gatan;
körsvennen sofver, oxarna sofva. En förbigående soldat ger
bonden en knuff, denne gäspar, kliar sig i hufvudet och
börjar svära. Sedan klatschar han med piskan, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
