Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte delen - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
449
och kapten Pychatsjev hade ej infunnit sig. Öfverste
Tiesenhausen kom, men förklarade, att han ej ämnade
aflägga eden.
— Det behöfs ingen ed. Om det blir nödvändigt
att börja, så börjar jag äfven utan ed. I evangelium
är det sagdt: du skall alls icke svärja...
Ingen opponerade sig mot honom; man endast
bad honom gå.
— Jag ämnar visst inte störa herrarna. Yar så
goda . . .
Detta betydde: »Om det behagar er att spela narrar,
så var så goda.»
— Gå, gå! — upprepade Suchinov sakta men i så
bestämd ton, att den andre förvånad såg på honom och
ville säga något. Men sedan ryckte han på axlarna,
smålog föraktfullt och gick.
Sergej Muravjov satt med hufvudet stödt mot handen
och höll ögonen slutna. När Tiesenhausen aflägsnade sig,
lyfte han plötsligt på hufvudet och såg stum på Golitsyn,
liksom frågande: »Ar allt detta som sig bör?» — »Ja»,
svarade Golitsyn, också med en stum blick.
Bestusjev satt och skref på några lösa pappersblad,
bet sina naglar, rynkade ögonbrynen och for med
händerna genom håret. Antagligen beredde han sig på
ett tal.
— Nåå, mina herrar, skall vi börja? — frågade
någon.
Bestusjev bläddrade en sista gång igenom sina lappar,
reste sig upp och började:
— Den krigiska ärans tidsålder slöt med Napoleon.
Nu har tiden för folkens befrielse kommit. Ryssarna,
som på ett så lysande sätt utmärkt sig i det fosterländska
kriget, ryssarna, som befriat Europa från Napoleons ok,
böra icke de afskudda sitt eget ok och utmärka sig
genom ädel nitälskan, då det nu gäller att rädda
fosterlandet, hvars framgångsrika omdaning . ..
»Nej, det är inte det jag skulle säga», kände han,
och utan att se på åhörarnas ansikten visste han, att de
kände detsamma. Han skämdes och blef förvirrad. Hade
månne Tiesenhausen rätt?
Meresjkovski, Alexander I.
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
