Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
461
på vakt. På den öde vägen knogade en och annan fora
med fisk från Asovska sjön eller salt från Krim; tatarer
från Perekop kommo drifvande kameler lastade med
meloner; en halfvild nogaisk herde på en otamd häst dref
en fårskock framför sig. Och högt i skyn kretsade en
hvit stäppörn med hesa roffågelsskrik. Sedan åter inte
en själ — tomt och dödt. Lik en trogen vän tog dem
stäppen i sitt hägn och skyddade dem för människornas
vimmel och jäkt, som hade fördärfvat hela lifvet för dem
bägge.
Skymningen föll på. Det började blåsa kallt från
hafvet.
— Fryser du, Lise? Jag sade ju, att du borde tagit
päls. Tänk om du förkyler dig!
— Nej då, jag är så varm. Känn så mina händer
bränner! Jag har det så bra, så bra jag någonsin kan
önska. ..
Han omfamnade henne och svepte sin kappa om henne.
Hon kände värmen af hans kropp och smög sig intill
honom, skyggt och tafatt. Ja, hon hade det så bra hon
någonsin kunde önska. Ack att hon finge ha det så länge,
länge, i all evighet!
— Vet du, det är en sak, jag länge velat fråga dig
om, — började han plötsligt och oväntadt äfven för sig
själf. — Hvad har du för tanke om Araktsjejev?
— Om Araktsjejev? — upprepade hon förvånad,
och efter gammal vana blef hon rädd och försiktig och
svarade undvikande, med ofrivillig kvinnlig list:
— Du vet ju, att jag är en skral politiker och inte
alls förstår statssaker.
Hon hade alltid hyst en vidskeplig fruktan för
Araktsjejev. Under kejsar Pauls tid hade han brukat
komma in till dem i deras sängkammare, innan de ännu
voro uppstigna. Fadern fordrade, att tronföljaren skulle
vara uppe med solen, men Sasja var morgonsömnig. Han
tog emot och undertecknade rapporter på sängen, och hon
brukade gömma hufvudet under täcket med en känsla af,
att bäst det var skulle Araktsjejev komma uppkrypande
till henne i sängen som en stor, otäck tusenfoting.
— Nå Lise, vill du inte säga det?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
