Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480
»kör!» till kusken och svängde sin sabel i luften med
äkta fältjägarbravur. Antagligen hade han druckit några
glas för mycket på stationen. Kusken piskade på hästarna.
Trojkan satte af i svindlande fart nedför backen, men i
svängen upp mot bron lyckades kusken ej styra hästarna
utan körde rätt ner i ett gupp. Vagnen hoppade till,
så att Maskov flög ur, gjorde en voit i luften och
handlöst slog hjässan mot en sten. Kejsaren såg olyckan,
gaf till ett rop af förskräckelse och befallde Tarasov
skynda till hjälp. På nästa station, Orjechov, anmälde
Tarasov, att Maskov dött på fläcken af hjärnskakning;
hufvudskålen hade spräckts. Redan förut hade kejsaren
haft frossbrytningar, men vid Tarasovs rapport började
han skaka, så att tänderna skallrade i munnen. »Tänk
om jag hade skickat Maskov i förväg med brefvet till
kejsarinnan», tänkte han. »Där skulle ha stått: ’Je
vous envoie Maskoff, et je le suis de près’. Det hade
ju varit alldeles samma förebud som de tända ljusen
på dagen . . .»
Där han nu låg med slutna ögon på soffan, såg
han, hur Maskov föll, och hörde, hur hjärnskålen krasade.
»Det är för det mitt hufvud värker så, det är af det
där krasandet det värker . . . Usch så vidrigt! Jag
stiger upp!»
Han reste sig, gick bort till bordet och började
åter bläddra i papperen. Det var något han letade efter.
Till sist fann han det: ett anonymt bref, en af de där
dumma angifvelserna, som på sista tiden börjat hagla
öfver honom. Han kunde det nästan utantill och skulle
ej ha behöft läsa om det. Men han gjorde det ändå.
»Ers kejserliga majestät! I den Heliga Skrift,
nämligen i 82:dra psalmen, är det sagdt om jordens
härskare och konungar: ’I ären gudar och allesammans den
Högstes söner, men I måsten dock dö såsom andra
människor’. Gosudar! Edra trogna undersåtar veta, att fastän
ni är den store själfhärskaren, vill ni dock icke tillbedjas
som en jordisk gud och har till och med i en ukas till
heliga synoden förbjudit, att så sker i kyrkorna,
offentligt, ty ni besinnar dödens stund.
Ers majestät, såsom en undersåtlig och ehuru hemlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
