Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
514
— Jag skall ofördröjligen anmäla allt detta för
generalen, — sade Schönig och ville aflägsna sig. Han
kände sig alltmer illamående af atmosfären i rummet.
— Nej vänta! Var god och se själf.
Dobbert tog Schönig under armen och ledde fram
honom till bordet. Han tvangs att se hvad han ej
ville se: den dödes oblygt blottade kropp.
Ansiktsuttrycket hade visserligen starkt förändrats, då man åter
anbragt den afsågade hjärnskålen på dess plats och dragit
upp huden öfver den, men han kände dock genast igen
honom, kände igen honom men ville inte tro, att det
verkligen var kejsaren.
Med en sådan professorsmin som om han hållit ett
föredrag började Dobbert redogöra för hur de förfarit.
Efter obduktionen hade de tagit ut hjärnan, hjärtat och
de öfriga inälfvorna och lagt dem i en rund silfverdosa
med lock, lik en vanlig sockerdosa. Dobbert låste den
på stället och lämnade Schönig nyckeln, för att han
skulle ge den åt general Diebitsch.
— Nyckeln till hans majestäts hjärta, — skämtade
han, men märkte genast det opassande i sitt skämt och
återtog med allvarlig uppsyn lektionen.
Sedan inälfvorna aflägsnats, hade man bortskurit
alla köttiga delar och fyllde nu de uppkomna kaviteterna
med aromatiska örter (det var dem Reinhold och Dobbert
kokade i grytorna). Lemmarna omlindades med breda
linneremsor.
Fältskärerna kring bordet hade stannat i sitt arbete,
när Dobbert och Schönig närmat sig.
— Raska på, raska på, herrarna! — skrek
Dobbert. — Linda hårdare, Vasiljev! Två tusen verst är
ingen småsak för ett lik!
Fältskärerna grepo sig åter an med att linda.
— Se en sådan vacker kropp! — sade Dobbert.
— Ja han var en sund, kraftig man, — anmärkte
Reinhold, som också närmat sig bordet. — Det är ju en
atletisk kroppsbyggnad. Hade inte den dumma febern
kommit, skulle han kunnat lefva i fyrtio år ännu.
— Jag har aldrig sett en mera välskapad människa, —
fortsatte Dobbert. — Armarna, benen, alla kroppsdelarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
