Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
522
Efter kejsarens död hade den stackars Jegorytsj
börjat dricka af sorg. Han och fader Alexej Fedotov
stiftade bekantskap vid glaset. Efter hvarje själamässa
gick den senare och tog sig en styrketår hos Jegorytsj
i den mörka skrubben bakom toalettrummet, där ett litet
bord alltid stod dukadt. De åto och drucko och talade
om den döde; samtalet fördes alltid hviskande.
— Yar det inte det jag sa’, att de skulle få lång
näsa! — upprepade fader Alexej sin älsklingssentens. —
De trodde mig inte, men jag visste nog jag...
— Hur menar ni, lillefar? Lång näsa, hur så?
Fader Alexej svarade icke genast. Först tömde han
ett glas pepparbrännvin och slukade en varm pannkaka,
därpå tömde han ett glas körsbärsbrännvin och slukade
en andra pannkaka; sedan knep han ihop ögonen och
blinkade, och slutligen hviskade han med munnen tätt
intill Jegorytsj öra:
— Hvem tror du det är som ligger i kistan, säg?
Jegorytsj hade tydligen anat denna fråga, ty han
hade redan på förhand bleknat och börjat darra.
— Är ni nu där igen, fader Alexej! Hvem skulle
ligga i kistan om inte hans majestät, vår ängel och
välgörare? Ni sliter sönder mitt hjärta, ni har inget
medlidande med mig stackare . ..
— Jo jag har ett visst medlidande med dig, jag
har stort medlidande med dig, och just därför säger jag:
se upp, hvem det är du begrafver, om det är han själf...
— Hvem skulle det annars vara? Hvem skulle det
vara om inte han? Besinna er, fader Alexej! Ni har ju
själf biktat honom och gifvit honom nattvarden ...
— Seså ja, försök inte villa bort mig! Den där
natten, då de hämtade mig till palatset var jag ... var
jag ganska påstruken. Det hade druckits med besked
på bröllopet hos köpman Vachramejev. Blir jag tillfrågad
om något, kommer jag att svara: jag minns ingenting,
jag vet ingenting, kan ingenting säga ...
— Men hvad säger ni, fader Alexej! Hvad säger ni!
— Det är inte jag som säger något, men gå ut och
hör hvad folket säger, skall du få höra. Folkets röst
är Guds röst. I kistan ligger inte kejsarn, säger folket,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
