Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zaleukos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deras elände var. Därpå — och i det han varje morgon
frambar offer till gudinnan Athena i det tempel hon
ägde i staden — började han stifta lagar för staden
och dess folk: visa lagar, sådana endast han kunde
åstadkomma, emedan han ingenting hade som band
honom vid någon människa i Lokroi, inte heller vid
någon åsikt, någon lidelse eller något själviskt intresse
som blomstrade där, utan endast bekymrade sig om
förnuft och rättvisa samt om åtlydandet av den
befallning som kommit till honom från gudarna. Dessa lagar
voro korta och klara; och Zaleukos lät, sedan han fått
dem färdiga, sätta musik till dem för att underlätta
deras inlärande. Inom kort sjöngos de allmänt; inte
endast (påstår legenden) av domare och advokater,
utan av allt folket i Lokroi; kanske emedan musiken
var vacker, kanske också emedan envar fann deras
innehåll värt att lägga på minnet. Av människor
kunniga i konsten att förmedelst ritade eller ingrävda
tecken återgiva ord på sten eller läder — en fenicisk
konst som vid denna tid börjat odlas även bland
hellener — lät han för ytterligare säkerhets skull
sina lagar omsorgsfullt nedskrivas, och bland alla
hellenska städer var Lokroi den första som blev ägare
till sådan skriven lag.
Lagar som voro så rättvisa och fulla av insikt som
dem Zaleukos stiftade hade man aldrig hört talas om
bland människor förr; knappt heller om lagar som
voro så stränga. Den som dödar en människa skall
själv dö, sade Zaleukos; och därom var ingenting att
säga, ty det var en gammal regel. Den som slår ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
