Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De långhåriga merovingerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vannes, utstötte, under det han officerade vid en mässa
i Paris, på grund av höggradig berusning ”ett
gnäggande läte” och föll till golvet. Badegisil, biskop av
Le Mans, brukade fara på sin omgivning med en
knölpåk och vråla: ”Fast jag givit mig till klerk, skall
jag därför hindras att hämnas mina oförrätter?”
Abboten Dagulf, som på lediga stunder sysslade med
stråtröveri och mord och som ”inte hade några gränser
för sin horiskhet”, gick på besök hos en kvinna, vars
man var bortrest, och berusade sig samman med
henne, varpå båda gingo till sängs — ”i samma säng”,
såsom Gregorius med skärpa framhäver — och
stannade där tills mannen kom hem och dräpte dem båda
med en yxa; en tilldragelse som Gregorius hoppas
skall kunna bli en nyttig varning för prästmän. Men
de märkligaste numren i Gregorii galleri av
egendomliga kolleger utgöras otvivelaktigt av de båda
biskoparna Salonius och Sagittarius, tvenne biskopar
vilkas like världen förmodligen sällan sett och som
blomstrade under tiden närmast efter Chlothachars
död, på 560- och 570-talen, i den gode konung
Guntchramns rike.
Dessa båda andans män voro bröder, och sitt
broderskap synas de harmoniskt ha vidmakthållit, ty de
uppträda ständigt i par. De hade njutit uppfostran
av Sankt Nicetius i Lyon, en släkting till Gregorius,
men av dessa sina disciplar hade det stackars helgonet
föga glädje. Vilka fonder av fromhet, lärdom och
prästerligt nit de eventuellt till en början besuttit är
okänt; men på ett eller annat sätt blevo de biskopar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
