Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De långhåriga merovingerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var visserligen tråkigt nog åter havande, men man
kunde hoppas på en flicka eller på att den eventuelle
sonen skulle dö som de andra. Brunhilda kunde
sålunda ha all anledning att röja Chilperik ur vägen,
men å andra sidan finns ingenting annat som visar
att den väluppfostrade västgotiskan redan hunnit
tillräckligt förvildas för att börja syssla med lönnmord.
Samtiden tycks ha varit mycket oviss om vem som
stått bakom dådet. Fortsättaren av Gregorius, den så
kallade Fredegar, som är fientlig mot Brunhilda och
som med dystra färger målar hennes mörknande ålders
år, säger att en hantlangare åt henne vid namn Falco
var mördaren; den gode kung Guntchramn höll
däremot av någon anledning envist fast vid att biskop
Theodor av Marseille var den egentlige boven — jämte
den omtalade Eberulf, vars släkt skulle utrotas till
nionde led och som också häftigt anklagades av
Fredegunda. Ett starkt skäl för Brunhildas oskuld kan anses
ligga i att Fredegunda inte framställde några
anklagelser mot henne.
Men ett allmänt rykte, som bevarats i
Gesta Francorum, sade att det i själva verket var Fredegunda
som åstadkommit också detta mord. Enligt denna
version hade Fredegunda tagit sin major domus
Landerik till älskare, vilket den i sådant som i allt annat
ganska snarstuckne Chilperik oförmodat kommit alt
få reda på. En dag återvände nämligen kungen oväntat
tidigt från dagens jakt och gick in i drottningens
kammare, där Fredegunda stod lutad mot
fönsterbrädet. Utan att säga något gav henne då Chilperik en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
