Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två amerikanska kavallerister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det bästa sto i staten. Hon är sexton handsbredder hög, byggd
just för en man av Forrests vikt och säker på foten som en
katt. Sätt dem på sextio yards avstånd och säg till Forrest,
att när du ger signalen skall han sätta sporrarna i henne
och rida rakt på Kilpatricks häst. Hon kommer att vräka
omkull den som ingenting, och Forrest kan hugga av
Kilpatricks huvud innan Kilpatrick hunnit nå marken. Och”,
tillade kapten Jenkins, ”den duellen vill jag se.”
Det hela blev emellertid till intet: Kilpatrick drog
öronen åt sig och vägrade att ställa upp; Forrests
rykte såsom handterare av sabeln var sådant, att till
och med en berömd kavallerigeneral kunde baxna, och
Forrest fick svårmodigt återvända till sitt
järnvägsbygge.
På gamla dagar angreps han av en tärande
sjukdom, blev utmärglad och vit, mycket stillsam och
lågmäld. ”Till sist”, säger hans skildrare, Joseph
Hergesheimer (ur vars tyvärr alltför korta skiss i Swords and
Roses de flesta detaljerna om den eljest litterärt
svåråtkomlige Forrest här hämtats), ”kände general Nathan
Bedford Forrest en längtan efter stillhet; och det var
hans fasta tro att han vunnit fred med sin Skapare.”
Han var en religiös man; och det skulle vara intressant
att veta huruvida något lämpligt bibelspråk satts på
hans gravsten. Det är intet tvivel om att det bästa skulle
varit det korta och enkla: ”He fought a good fight.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
