Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyttegravsepik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nyttan av krigsböcker är utan tvivel stor och bör
vid detta laget ha hunnit göra sig gällande i vida
kretsar, om man skall döma efter mängden av dylika
böcker som mänskligheten under senare år med så
påtaglig iver konsumerat. Att krigsböcker så gott som
uteslutande skrivas och läsas av moraliska skäl, för
den nytta de skola göra i människors hjärtan, synes
vara ovedersägligt; till nöjesläsning förefalla de
sällan vara ämnade. Så gott som varje
krigsboksförfattare är en profet som med möda undsluppit ur
eldregnet över Sodom, ännu en smula andfådd efter
sina upplevelser där, och den tidsenliga krigsboken
är därför en ljungande antikrigsbok, en varning och
en predikan. Det krig, som enligt vissa politikers
officiella och kanske också privata uppfattning skulle
bli ”kriget som gjorde slut på alla krig”, kom inte
att rättfärdiga denna benämning riktigt så som frasens
övertygade riddare tänkt sig; men detta ideal, som
kriget själv inte gick i land med, strävar litteraturen
om detsamma alltjämt ihärdigt att förverkliga. Det
stora önskemålet är att åstadkomma en krigsmålning
så sann, så osminkad, så svart och så hemsk, att även
den farligaste och mest krigsgalna människa —
utrikesminister, kanonfabrikant eller tillverkare av
tennsoldater — med dess hjälp, skakad i sitt innersta, skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
