Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Äreminne över Magliabechi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vissa av de största bland de jättar i beläsenhet, om
vilka lärdomshistorien har att berätta, åtnjuta
fortfarande ett visst mått av berömmelse och ha inte helt
försjunkit i glömska, beroende på att de inte endast
läste utan också skrevo. Vördnadsvärda skepnader
som J. J. Scaliger, Saumaise, Du Cange och Selden
äras alltjämt av denna anledning, ehuru de förvisso
inte höra till de mera allmänt lästa författarna; till
och med Seldens mest populärt hållna skrift, Titles
of Honour, en historisk-juridisk foliovolym på tusen
sidor, har troligen numera en ytterst begränsad
läsekrets; monumenten finnas likväl kvar, även om få
besöka dem. Magliabechi fortlever inte som dessa, ty
han skrev ingenting; han utgav verk av ett par äldre
lärda, dunkla storheter vid namn Acolti och Ambroise
de Camaldule, men hade eljest inte råd att slösa
bort tid med dylikt: han läste. Han levde i verklig
mening begravd bland böcker, och man vallfärdade
till honom inte endast för att inhämta lärda råd utan
också för att begapa honom som kuriositet.
Han var på allt sätt väl värd att se. Han var son
till en juvelerare och fick själv hjälpa till i detta yrke
i sina unga dagar, men föredrog från början att
fördjupa sig i lärdom. Han var självlärd, bemästrade
tidigt alla lärda språk, blev en berömdhet i staden, ett
stort mirakel bland juvelerare, och utnämndes
fyrtioårig till storhertigens bibliotekarie med 1,800 floriner
om året. Höjd över jordiska bekymmer hängav han
sig därefter ostört åt sin lidelse. När han inte fanns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
