Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När Marlborough drog i kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
officerare vredo sina händer under ropet: ”Min Gud,
vad skall kungen säga!” satt han av sin häst och skrev
mot sadeln med en blyertsstump ”on the back of a bill
of tavern expenses” — han var förmodligen den ende
hertig som bar gamla värdshusräkningar på sig —
sin första korta rapport om slaget, meddelande att
en stor seger var vunnen och att Tallard befann sig
i hans vagn, och lät därpå genast denna skrivelse,
som kom att bli hans mest ryktbara, avgå till gemålen
i London, som alltid var främst i hans tankar och
som här kom före själva drottningen. När hans trötte
adjutant åtta dagar senare bragte detta bud till London,
bröt ett jubel löst sådant ingen förr varit med om,
och hela staden drack den kvällen, glömsk av
partipolitik, till den store Marlboroughs ära med en
hänförelse som aldrig förr och aldrig senare. Flera sådana
segrar skulle komma framdeles, men ingen som lyfte
honom så högt som denna.
II.
I andra bandet av sin stora History of England
under Queen Anne bibehåller professor Trevelyan
utan ansträngning den höga nivå som från början
kännetecknat hans verk. Det torde inte vara djärvt
att påstå, att detta hans verk kan anses såsom klassiskt
redan nu, även innan det utlovade tredje och sista
bandet fullbordats. Den klara, otvungna, alltid förnäma
stilen, tonens prägel av objektivitet fri från kyla, inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
