Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Robinson Crusoe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
garantier till trots, som ihålig — och gemenligen mycket
långtråkig — lögn från början till slut, beroende på
att deras författare inte bemödat sig om att skriva
ned sina sanningar så att de i tryck fortfarande se
ut som sanning. Något liknande kan till och med
hända i fall då man ingalunda kan tala om bristande
litterär förmåga. Mycket berömda män, som
Herodotos och Marco Polo, ha skrivit verk fulla av
omsorgsfull sanning, vilka kommit att mötas med
envis misstro i det längsta och förlänat sina upphovsmän
ett stort anseende som ärkelögnare, emedan passager
i dessa verk ofta, på grund av författarnas ton och
maner, tedde sig mer än lovligt sagolika. Å andra
sidan lyckades t. ex. Jonathan Swift, enligt vad det
påstås, finna läsare som bokstavligen trodde på
Gullivers resor, emedan i detta fall det osannolika mer än
uppvägdes av berättarens lugna referentmin och
framställningens stränga precision. Därmed är inte sagt att
Swift är en större skribent än Herodotos, endast att
han kunde ge ett kraftigare intryck av realitet när
han så önskade, även då han opererade med rena
fantasier.
I denna speciella konst får Defoe sägas ha nått ännu
högre än Swift. Vi tro inte längre, inte ens när vi
äro som naivast, på Gullivers resor; sjuttio fot långa
jättar, gräddkannor i vilka man kan drunkna och
närgångna hämplingar, knappt möjliga att lätt
bedöva förmedelst ett fruktansvärt slag med en knölpåk,
äro ting som en tidig orientering rörande
sinnevärldens begränsade resurser inte tillåter oss att ens i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
