- Project Runeberg -  De långhåriga merovingerna och andra essayer /
239

(1933) [MARC] [MARC] Author: Frans G. Bengtsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Robinson Crusoe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med oklanderligt fungerande samveten. Hade Defoe
förmått differentiera dem, göra dem till
individualiteter på ett sätt något så när jämförligt med hans
förmåga som ren berättare, skulle han stått som en av
de största av alla prosaskribenter; som det nu var,
kunde han endast relatera fakta och får nöja sig med
att vara den störste journalisten.

Någon gång nådde han likväl över sin vanliga
begränsning. Det berömdaste stället i Robinson Crusoe
är inte ett faktum utan det psykologiska fenomen
som knyter sig till ett faktum: Robinsons reaktion
när han får se det ensamma spåret av en fot i
sanden, skräcken som övergår all annan tänkbar skräck
inför detta plötsliga vittnesbörd om att någon
mänsklig varelse är nära. ”Jag flydde till min befästning
utan att, som man brukar säga, känna marken jag
trampade på, förskräckt till den yttersta grad, under
det jag såg mig tillbaka vid vartannat steg och trodde
varje träd och buske, varje rot eller stubbe på
avstånd vara en människa; det är omöjligt att beskriva
de många olika skepnader som tingen klädde sig i
för min förskrämda inbillning, hur många vilda
föreställningar som varje ögonblick kommo för mig och
vilka sällsamma och osammanhängande infall som
myllrade fram i mina tankar under vägen. När jag kom
till min befästning, ilade jag in som en förföljd; om
jag kom in med hjälp av stegen, som jag förr brukat,
eller genom det hål i klippan som jag kallade min
dörr, kan jag inte minnas; ty aldrig flydde en skrämd
hare till sitt skydd eller en räv till sin lya med mera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 11 00:53:13 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/meroving/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free