Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En dröm om människan - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tar sin början. Marsinvånarna ha ofta skildrats, men
sannolikt aldrig så ingående och så övertygande som
av Mr Stapledon; kanske äro de den gedignast
genomförda fantasien i hela hans bok, fast den i det
avseendet rymmer åtskilligt.
Den ”tredje människan” är småväxt och praktisk,
övervägande inriktad på biologi. Den älskar allt
levande, och som konstnär arbetar den uteslutande i
organiskt material och skapar nya djurarter genom
fritt omformande av de redan förefintliga. Man har
därvid en klassisk riktning, som strävar efter harmoni
och ändamålsenlighet i sin vitala plastik, samt en
barockskola, älskare av monstrositeter, som
konstruerar fyrfotadjur med frambenen omgjorda till vingar
eller med ett litet sekundärt huvud i ändan på svansen.
Slutligen slår man sig allvarligt på mänsklig biologi
och framskapar sina efterträdare, de stora hjärnorna,
ofantliga i cementtorn inbyggda drivhusorgan med
konstgjort blodomlopp och med talrik stab av
uppassande experter. Dessa jättehjärnor äro intellektuellt
ytterst överlägsna och med lämplig skötsel odödliga;
men småningom visa de sig mer och mer tyranniska
samt dessutom svårt hemsökta av långtråkighet. Sedan
de i sin tur med raffinerad konst framställt ett nytt
människosläkte av mera konventionell struktur, den
”femte människan”, sprängas de till ömsesidig lättnad
i luften av denna.
Allt detta är ännu endast en början; det skulle
föra för långt att följa Mr Stapledons olika släkten
hela vägen via Venus till Neptunus och fram till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
