Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vintermänniskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att göra mot olyckorna, är han åtminstone i stånd att
gå någorlunda helskinnad ur nappataget hemma vid
själva husknuten. Likväl är det inte heller där något
skämt med vinterns påfund; det är allvar, och man
får se upp. Det är en strid lika gammal som rasen
själv, där människan, som kommit sig upp och samlat
reserver, vet sig i stånd att tills vidare avgå som
segrare.
Tråkiga ting inträffa ständigt, det är sant. En del
potatis fryser, obegripligt nog, gärna av bästa sorten;
men ingen mänsklig omtänksamhet kan helt förebygga
risken för sådant, och man får fortast möjligt hejda
olyckan och öppna och sortera och göra svinfoder
och tacka Gud att det inte var värre. Gårdspumpen
fryser till äventyrs också någon natt när det smäller
till ordentligt, fast man virat den med halm och
säckar; och detta är högst förtretligt, ty människor
och hästar behöva sitt vatten, och kvinnorna i köket bli
fort ondsinta; och man får ligga och rota i timmar
bland kallt järn och rost och issörja och frusna
läderbitar och muttrar (som halka ur valna fingrar och
falla i brunnen), innan den åter visar lust att fungera.
Men värre än så —
Barndomsminnen, församlens än
vid den lekande lutans röst:
ack, som dagg på brända rosor
vederkvicken I själen ! —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
