Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vintermänniskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utförda utom för en och annan plötsligt framruten
grov förbannelse, som skulle komma den oinvigde att
tro att någon häst och dräng vore i färd med att mörda
varandra, drivna av dödligt hat, men som i själva
verket endast innebär en lidelsefri uppmaning till
hästen att inte börja konstra när ryktningen nått
buk och ljumskar. Detta är Midgård, människans värld:
människan i sin frid, sin omsorg och sin styrka,
sysslande med väsentliga ting, med sina djur och sina
redskap, ting lika gamla som hon själv, och med taket
över huvudet och väggars skydd såsom en värdefull
erövring från köldens makter, alltjämt förnummen som
en sådan. Att stiga in i denna vintermorgonens oas
är inte som att stiga in i en festsal, en uppvärmd
lyxautomobil, en inbjudande sängkammare eller annat
varmt och behagligt som kan nämnas; ty allt sådant
är därbredvid högst trivialt, uppfattas likgiltigt och
slött, som en konvention, en livlöshet, en flackhet, en
automatisk situation som ingenting betyder; utan det
är fastmera (minus vissa delar av romantiken) som
att stiga in i en gammal hemmagjord variant av Peri
Banus lustgård, Tannhäusers berg eller
Ungdomslandet, någonting fulländat och starkt, en vällust och
en lycka.
Ty utanför råder den andra världen, och tre steg
från dörren är den redan allenarådande. Fin snö i
ansiktet, köld, vind och mörker; förtonande ljud av
en skodd hovs spark mot en spiltbom, ett första
rossligt galande ur innandömena av ett hönshus;
upplysta ladugårdsfönster, skuggkonturer av en länga;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
