Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Gräfningar i Cliff Canon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
j 32 TREDJE KAPITLET.
Snören af yuccafibrer. Yucca är en liliacé med långa, smala, hvassa,
aloë-liknande blad, hvilkas sega fibrer utgöra det förträffligaste material för snören och rep.
Sandaler flätades af fina remsor af yuccablad, stundom af hela blad eller af
tvinnade snören.
Lerkärl af flera olika typer, de flesta förträffligt gjorda och stilfullt ornerade.
Uti krukmakaryrket hade klippfolket uppnått mästerskap.
Majs. Dels träffas hela ax, dels lösa korn, dels blad och annat affall. Det
är tydligt, att majs var invånarnes viktigaste lifsmedel och att de flitigt idkade
åkerbruk. Äfven frön af flera andra växter träffas.
Verktyg af ben och trä. Sylar och skrapredskap af enklaste slag, vanligen af
hjort- eller kalkonben. Tillspetsade träkäppar, troligen använda vid majsens
plantering, m. m.
Stenredskap. Yxor, stundom med skafc bibehållet. Pil- och spjutspetsar,
knifvar m. m.
Af metall finnes intet spår.
I det följande skall jag lämna en utförlig, af afbildningar åtföljd beskrifning
af alla dessa föremål och en mängd andra, som vi träffat under våra gräfningar.
Föremålen från olika ruiner behandlas lämpligast i ett sammanhang, ty de äro alla
så likartade, att det ej finnes ringaste tvifvel, att de härröra från samma folk. Jag
har meddelat denna korta öfversikt blott för att visa, att dessa klippboningars forna
invånare utgjorde ett åkerbrukande folk på stenålderns ståndpunkt, som, samtidigt
med att det uti konsten att tillverka och ornera lerkärl samt uppföra byggnader af
sten nått en mycket hög ståndpunkt, uti andra afseenden stod jämförelsevis lågt och
redde sig med de enklaste hjälpmedel.
Några ben af människor, som man eljest ofta träffar i klippboningarna, funno
vi ej i denna. Man erfar intrycket af att ruinen frivilligt blifvit öfvergifven, hvarvid
invånarne medfört värdefullare föremål och kvarlämnat endast hvad de ansågo icke
kunna vara dem till någon större nytta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
