Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Ruiner i östra branten af Wetherills Mesa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUINER I VÄSTRA BRANTEN AP WETHERILI.S MESA.
27
voro bibehållna. Det öfriga af skelettet var visserligen befriadt från alla mjuka
delar men väl bibehåller. Kraniet var i förträffligt skick och alla tänderna sutto
kvar. Med den döde hade nedgräfts fyra lerkärl. En skål var stjälpt öfver hufvudet,
en annan något större skål låg ofvanför denna; framför ansiktet hade ställts en liten
mugg och en mindre skål. Ansiktet var vändt inåt klippväggen.
Ej långt från denna sist omnämnda graf, ett stycke åt norr och litet längre
från klipphvalfvets botten, träffade vi liket af en fullvuxen (c), helt och hållet
förvandladt till mumie (fig. 22). Den döde torde hafva varit en framstående man, att
döma af den omsorg, hvarmed man begrafvit honom. På hufvudet hade satts en
skinnmössa, på fötterna moccasiner eller skor af samma ämne. Ställningen var
densamma som i alla de andra grafvarna. Den döde var inhöljd i ett slags nät eller
väfnad af snören, omlindade spiralformigt med remsor af skinn, på hvilka håret
ännu delvis var bibehållet. Dessa snören sammanhöllos ytterligare af remsor af
yuccablad, under hvilka voro anbragta tjocka knippor af juniperusbast. Den
fullständiga frånvaron af fuktighet hade förmodligen utan vidare preparering varit
tillräcklig att förvandla liket till mumie. Alla mjuka delar voro fullständigt
hoptorkade; håret, som var svart och ganska groft, satt ännu kvar. Under mumien låg en
matta af vidjor, lik den som beskrifvits vid skildringen af föregående graf. Hufvudet
hvilade på en kort rundad träklabb. Öfver liket hade slutligen lagts en annan
matta af samma slag som den undre. Med dessa omhöljen hade det blifvit begrafvet
i jorden ett par fot under ytan, alldeles intill själfva ruinen. I denna graf hade den döde
blifvit nedlagd med hufvudet inåt klippväggen, ansiktet mot söder. Man hade icke
blott sörjt för att bereda honom en bekväm hviloplats efter döden utan äfven försett
honom med lifsmedel. Framfor hufvudet stod nämligen en korg, till hälften fylld
med majsmjöl och öfvertäckt med en upp och nedvänd vacker skål. Bredvid den-
Fig. 21. Kranium från en klippboning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
