Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Pueblofolken på 1500-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PUEELOFOLKEN 1>Å 1500-TALET. tyg
dagar af fiendtligheter från invånarnes sida och fick därunder veta, att Coronado var
i antågande, hvarför han afbröt sin marsch. Coronado återkom också inom kort,
sedan han förgäfves sökt det guld och de rikedomar, om hvilka ryktet vetat berätta.
Från Cicuye tågade han genast till Tiguex, där han beslöt att öfvervintra, för att
sedan förnya sina upptäcktsfärder till det inre af landet.
Här slutar första delen af Castanedas berättelse. Han afbryter skildringen af
händelsernas gång för att i andra delen meddela en beskrifning af de länder och folk,
som besöktes under ofvan skildrade upptäckts- och eröfringsfärder. Denna
beskrifning är af så stort intresse, att jag här meddelar en ordagrann öfversättning af de
delar af densamma, som afhandla Puebloindianerna. Efter att hafva beskrifvit Culiacan,
den nordligaste staden i Nueva Galicia, samt de länder, som lågo mellan denna plats
och Chichilticale, hvilket namn anses beteckna den vid Rio Gila belägna ruin, som
nu kallas Casa Grande (se sid. 151), berättar Castaneda:
Tredje kapitlet.
Om Chichilticale och Cibola-öknen. — Om invånarnes seder och bruk.
Namnet Chichilticale gafs fordom åt denna plats, emedan munkarne i
omgif-ningarna funno ett hus, hvilket länge bebotts af ett folk, som kom från Cibola.
Jorden i detta land är af röd färg; huset var stort, det tycktes hafva tjänat som
fästning. Det ser ut, som om det fordom blifvit förstördt af traktens invånare, hvilka äro
den mest barbariska nation, som man ännu funnit i dessa trakter. Dessa indianer
bebo isolerade hyddor och lefva endast af jakt; i öfrigt är landet öde och täckt med
skogar af barrträd. Man finner där i öfverflöd frukten af dessa träd, som grena sig
först två eller tre famnar från marken. Där finnes ett slags ek, som lämnar ollon,
hvilka likna mandlar och hvilkas kärna är så söt som socker; man finner ett slags
krasse förekommande i vissa källor, rosenbuskar, mynta (pulegium) och origanum.
I vattendragen i öknen finner man mörtar (barbeanx) och picones, som likna
dem, som träffas i Spanien. När man intränger i de obebodda trakterna, träffar man
ett slags lejon af rödgul färg. Ända till Cibola, som ligger åttio lieues åt norr, höjer
sig landet oafbrutet. Från Culiacan hade man ständigt tågat så, att man hade norr
litet till vänster.
Provinsen Cibola består af sju byar; den största heter Muzaque; byggnaderna
i landet hafva vanligen tre eller fyra våningar; men i Muzaque finnas några, som
hafva ända till sju. Indianerna i detta land äro mycket intelligenta. De skyla hela
midjan med tygstycken, som äro kantade med tofsar och försedda med ett broderi
i hörnen; de fästa dem kring höfterna. Dessa indianer hafva äfven ett slags pälsar
af fjädrar1 eller af harskinn, samt tyg af bomull. Kvinnorna bära på axlarna ett
’ Troligen fjädertyg af samma slag, som träffades i klippboningarna (sid. 121).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
