Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Sammanfattning af vår nuvarande kännedom om klippfolket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag nämnde nyss, att ruinerna på mesan och i dalarna beteckna tiden för
pueblofolkens största utbredning. Klippboningarna voro hufvudsakligen inskränkta
till Rio San Juans flodområde. Småningom anlades inom detta område allt flera
byar i det fria, och från detsamma spridde sig pueblofolken åt öster och söder till
Rio Grande-området, till Rio Gila och dess bifloder. Orsakerna till att dessa trakter
åter småningom öfvergåfvos och att pueblofolken gingo sin undergång till mötes
äro, såsom nyss nämndes, svåra att utreda. Sannolikt bidrogo härtill infall af
främmande, krigiska nomadfolk. Castañeda uppgifver, såsom i föregående kapitel
nämnts, att spaniorerna på några ställen träffade pueblos, öfvergifna af indianerna
och delvis i ruiner. De hade blifvit anfallna och förstörda af en indianstam
benämd Teyas.
Vi känna inga fakta, som kunna berättiga oss att draga några slutsatser
angående tiden för pueblofolkens största utbredning. Sannolikt ligger den flera
århundraden före spaniorernas första framträngande till deras land. Om några mycket
långa tidsperioder kan det, att döma af de flesta ruiners nuvarande beskaffenhet,
knappast vara fråga. Säkert är, att redan vid tiden för Coronados eröfringståg
många trakter voro öde, hvilka fordom hyst en talrik åkerbrukande befolkning. Så
väl Gila-dalens som sannolikt äfven Rio Verde-dalens pueblos voro, såsom af
Castañedas berättelse framgår, vid denna tid öfvergifna, och det är knappast troligt,
att norr om Moki-byarna, d. v. s. inom San Juan-området, där så talrika ruiner träffas,
fanns någon betydande åkerbrukande indianbefolkning. Spaniorerna, som under Pedro
de Tobar 1540 första gången framträngde till dessa byar, erforo intet om några
»städer» längre norr ut, ehuru de ständigt ifrigt lyssnade till hvarje rykte, som
möjligen kunde innebära något lockande för deras omättliga eröfringslystnad. Af
Castañedas skildring framgår, att Rio Grande-området var det enda af ofvan särskilda
trenne områden, som ännu hyste en talrik befolkning. Utom detta funnos blott Zuñi-
och Moki-indianernas byar på samma ställen, där dessa än i dag träffas.
Att våra dagars Pueblo-indianer (jag innefattar i denna benämning äfven Zuñi-
och Moki-indianerna) äro ättlingar af pueblofolken, d. v. s. af de folk, som byggt
de klippboningar och byar, hvilka nu äro i ruiner, har redan af flera författare
påpekats. Därom vittnar likheten i byggnader och i seder i allmänhet, såsom framgår
af de skildringar, som ofvan gifvits, dels af klippfolket, dels af Moki-indianerna. Om
man studerar de gamla spanska skildringarna af detta sistnämnda folk, finner man i
några afseenden likheten med klippfolket ännu större, i det en del föremål, såsom
t. ex. det sid. 121 beskrifna fjädertyget, tydligen fordom fanns bland Mokis, ehuru
det nu ej mera tillverkas. Vår tids Pueblo-indianer hafva dock i mer än ett afseende
vansläktats från sina fäder. Byggnadskonsten och lerkärlstillverkningen hafva, såsom
jag redan förut påpekat, alldeles råkat i förfall (sid. 156, 161). Lerkärlens
ornamentik är afvikande från den gamla och förråder ett främmande inflytande, ett
förhållande, till hvilket jag i det följande skall återkomma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
