Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigets konsekvenser för världsindustrien, speciellt den kemiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
89
Cambon erinrar i ett föredrag med bitterhet om det sorgliga franska
kreditsystemet, som ej ville understödja Frankrikes industri, men alltid
var beredt lämna ut hundratals millioner till mer eller mindre obskyra
stater världen rundt, dessa köpte vapen o. d. i de stora tyska fabrikerna
och understödde på så sätt dessa. »Med hjälp af våra pengar äro
sålunda de kanoner gjutna, som nu förgöra våra söner, våra städer», yttrar
han till sist. Det har alltså sina sidor att vara världs bankir, som
Frankrike förut var!
Ingen af de kämpande ententestaterna visar så sorgliga siffror i
exporthänseende som Frankrike (tab. II). Då siffrorna visa tontalet, äro de
verkliga och inte relativa som de engelska värdesiffrorna, vi se skillnaden
i nedgång för vikten resp. värdet. Så har t. ex. tontalet för 1915 gått
ned till endast 18,5 % af detsamma från 1913, värdetalet till resp. 43,9 %!
Hvilka siffror skola då 1916 och 1917 bringa? Det torde taga lång tid
innan Frankrike åter kan uppträda som fullvärdig konkurrent till de
öfriga stormakterna och göra sin antagonist Tyskland platsen stridig.
Om vi sedan betrakta förhållandena i Italien, så var detta land starkt
beroende af import på den kemiska industriens så godt som alla
områden. Man diskuterade äfven där bristen på utbildning och framhöll
Tyskland och Schweiz som förebilder inom undervisningsväsendet. Den
kemiska industrien hade där aldrig förut haft några förespråkare, men
i maj 1916 konstituerades i Milano en förening för tillvaratagandet af
den kemiska industriens intressen. Som särskilda svårigheter framhölls
bristen på tullskydd, bristen på kol och timmer (hvarå beroendet är så
att säga absolut), vidare en del fiskaliska svårigheter, beskattningen på
elektrisk energi, alkohol m. m. Bristen på bränsle har under
blockadkriget stegrats i oroväckande grad, många fabriker måste till följd häraf
stänga, och bland andra led svafvelsyrefabrikationen svårt.
Italien hade före kriget endast c:a 170 mill. lire investerade i kemisk
industri, däraf ungefär 65 mill. i gödselämnesindustri, 40 mill. i
elektrokemisk och resten i farmaceutisk och annan fabrikation.
Af de 180 mill. lire, som den kemiska industriens produktionsvärde
representerade, kommo c:a 70 mill. på gödselämnen, 30 mill. på
kopparvitriol, 15 mill. på elektrokemisk industri (karbid, kaustikt natron,
blekmedel, klorater), 12 mill. på vin- och citronsyra, 7 mill. på
mineralsyror, 15 mill. på diverse oorg. produkter.
Dessutom måste landet importera för öfver 100 mill., nämligen för
c:a 30 mill. gödselämnen, 13 mill. kopparvitriol[1], 20 mill. färger, 10 mill.
soda, kaustikt natron, 10 mill. farmaceutiska produkter, 20 mill. diverse.
Det var alltså ingen glänsande balans, men den torde under kriget
förbättrats något.
Af mineralskatter, som äga större betydelse, har Italien egentligen
endast en, svaflet. Salt kan det visserligen få i stora mängder ur de
talrika salinerna på Sicilien, vidare finnes bauxit, alunit, bormineralier m. m.
Superfosfatindustrien är beroende af import från det närbelägna Tunis,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
