Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigets konsekvenser för världsindustrien, speciellt den kemiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och resten vore frivilliga bidrag). Det är sannerligen annan fart där än
i gamla Europa.
Vi komma så slutligen till den yngsta, men tack vare en del europeiska
nationers outsläckliga konkurrensafund snart största stormakten, arftagaren
till Englands troligen svunna maktställning, Nordamerikas Förenta Stater.
Man säger inte inte för ro skull »de obegränsade möjligheternas land».
Detta land äger oerhörda resurser, stora kapitaler och ett energiskt,
målmedvetet folk. Dess kapitalister hade åtminstone hittills hufvudsakligen
det felet, att de saknade tålamod med att afvakta långvariga försök, allt
skulle gå hastigt - amerikanskt!
I Amerika härskade samma ovetenhet beträffande kemien och dess
vikt som i England, man gjorde ingen skillnad mellan »chemist» och
»druggist». Utbildningen var redan förut bra, och hvad forskningsinstitut,
stora kemiststaber vid fabrikerna beträffar, kom Amerika som n:r 2 efter
Tyskland. Stora kapital voro investerade i den kemiska industrien, den
rent kemiska industriens produktionsvärde var 1909 c:a 2 1/2 milliarder
dollar och antalet af de inom densamma sysselsatta arbetarna utgjorde
1/2 million man.
Därtill kommer sedan ännu en rad industrier: metallurgiska[1],
belysnings-, petroleum-, terpentin-, kemisk-teknisk industri, helt eller till större
del beroende af kemien och kemisterna, med återigen 2 1/2 milliarder i
produktionsvärde, tillsammans 5 milliarder eller 1/4 af Förenta staternas
hela industriella produktion, som 1909 var 20 1/2 milliard dollar. I trots
af att de c:a 10 000 kemisterna i Förenta staterna sysselsatte en million
arbetare och producerade för 5 milliarder, var kunskapen därom bland
såväl andra tekniker som allmänheten bristfällig.
Man skulle härpå kunna nämna ett ganska drastiskt men roligt exempel.
Den bekante amerikanske kemisten Hesse berättar, hur han en gång
träffade tillsammans med en slakthusägare och en metallurg. Slakthusägaren
undrade, om inte kemisterna snart skulle kunna framställa billigt glycerin
syntetiskt, då priset alltjämt stege. Metallurgen frågade Hesse, af hvilka
element glycerin väl bestode och Hesse svarade: af kol, väte och syre.
»Nå», sade metallurgen, »kol ha vi ju tillräckligt, och väte och syre i
vatten likaså; jag kan inte inse, hvarför inte kemisterna skulle kunna
blanda ihop dessa på något lämpligt sätt till billig glycerin». Hesse
afstod från förklaringar, då han ansåg sådana för lönlösa. Den förvånade
slakthusägaren gick antagligen hem och förebrådde sina kemister, att de
inte redan löst det så utomordentligt enkla problemet.
Kort efter krigsutbrottet bröt en storm af ovilja ut öfver kemisterna
för att de ej kunde skaffa landet tjärfärger, utan att man i detta
hänseende vore beroende af Tyskland. Kemisterna sökte förgäfves försvara
sig med, att hvarje land har sina specialiteter och inte kan göra allt själf,
och för öfrigt vore konsumtionen af färger - bara 15 millioner dollar! -
en småsak mot den öfriga stora produktionen. De hänvisade bland annat
till att Förenta staterna sälja för större summor ister till Tyskland än detta
lands hela färg- och kalisaltexport till Förenta Staterna, »vi sälja lika mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
