Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kemiska Industrikontorets yttrande öfver förslaget till lag angående vatten- och luftförorening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Enligt den ifrågakomma lagstiftningen skulle af de influtna
ansöknings- och koncessionsafgifterna för vattenförorenande anläggningar samt för
anläggningar, som förorena både vatten och luft, en femtedel användas
till befrämjande af fisket inom landet. Med återstoden af dessa afgifter
samt afgifterna för luftförorenande anläggningar skulle halfva kostnaden
för vatteninspektionens organisation och verksamhet bestridas. Hvad som
därefter blefve kvar skulle tillföras den förutnämnda regleringsfonden.
Redan den anordningen, att viss del af de influtna afgifterna skulle
användas till befrämjandet af fisket inom landet samt
anläggningsinnehafvarna skulle deltaga i bestridandet af förvaltningskostnaderna för ett
statens ämbetsverk, är i och för sig synnerligen anmärkningsvärd,
beträffande fisket, då det i regel icke blefve fråga om fiskets upphjälpande
i de vattendrag, som förorenas af anläggningar utaf hithörande art, och
vidkommande vatteninspektionens förvaltningskostnader, då en viss grupp
medborgare skulle bidraga till att aflöna ämbetsmän, som skulle fungera
i det allmännas intresse.
De ersättningskraf, som komme att resas och som skulle honoreras
af regleringsfonden, blefve säkerligen både många och stora. Det ligger
därför nära till hands att tänka sig, att den föreslagna vatteninspektionen
i sträfvan efter att förebygga, att fonden allt för starkt anlitades, blefve
tvungen att visa sig mycket liberal vid bestämmandet af ersättning åt
vederbörande sakägare i samband med koncessionens beviljande, för
såvida ej de föreslagna koncessionsafgifterna, om ock inom viss ram i
lagen bestämda, skulle komma att höjas, i den mån fonden alltför starkt
blefve anlitad. Då lagförslaget därjämte upptager bestämmelser (§ 34)
om skadestånd äfven i sådana fall, då vederbörande markägare icke själfva
framställt något anspråk, komme fonden vidare att blifva anlitad i
oberäknelig utsträckning. Slutligen komme de påtvungna
koncessionsafgifterna att verka mycket ojämnt. Anläggningar af afgiftspliktig klass,
hvilka redan träffat uppgörelse med markägarna eller hvilka på grund
af ett gynnsamt läge icke förorsaka någon nämnvärd skada, blefve
likväl pliktiga att lämna de årliga bidragen. Kunde därför frågan om den
emotsedda lagstiftningen för vatten- och luftförorenande anläggningar
lösas på enklare och för industrien mindre betungande sätt, än som
framförts i det föreliggande förslaget, skulle helt säkert åtskilliga fördelar
därigenom vinnas. Bristen i den nuvarande lagstiftningen är framför
allt, att någon verklig norm eller garanti för ett likformigt och ur
teknisk synpunkt sakligt afgörande icke förefinnes. Kommittén har för sin
del tänkt sig att frågan möjligen kunde lösas genom inrättandet af en
vatteninspektion af den art, sprängämnesinspektionen beträffande de
explosiva anläggningarna företräder. De nu i skilda författningar
förefintliga knapphändiga stadganden borde utbyggas och sammanföras till en
särskild författning. Om den föreslagna inspektionen, hvilken lämpligen
borde stå under kommerskollegiets öfverinseende, tillfördes erforderlig
sakkunskap och gåfves befogenhet att meddela föreskrifter om vidtagande
af tekniska anordningar för förebyggande och minskande af föroreningar,
borde det allmännas intressen blifva väl tillgodosedda samtidigt som
anläggningsinnehafvarna, genom att ställa sig inspektionens anvisningar till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
