Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Exempel på utfodring med cellulosa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Halmhackelsen fuktades först med vatten, detta hälldes af, hvarefter
cellulosan, sedan mjölet och slutligen saltet tillsattes och blandades väl.
Under betestiden erhöllo hästarna endast en sådan gifva om dagen,
under vintern två dylika jämte 5 kg. hö. Innan cellulosautfodringen
infördes erhöllo hästarna minst 3 kg. mjöl om dagen och vid svårare
körslor 1 kg. hafre extra. Det är då inte svårt att räkna ut, hvilken
mängd säd som sparas genom användningen af cellulosa.
Vi hafva redogjort för detta fall något mer detaljeradt af den orsaken,
att Iggesund hör till de industriella företag, som först införde cellulosan
i foderstaten, nämligen redan hösten 1917. Det var F. H. K:s stora
foderbeslag, som tvingade till denna omläggning i utfodringen.
–-
Vid Sveriges Allmänna Landtbrukssällskaps höstmöte afslogs
visserligen en motion af G. Sanne om billigare pris på cellulosafoder (28 öre
per kg.), men detta af den orsak, att det var meningen föreslå, att
staten skulle betala prisskillnaden. Att emellertid cellulosans vikt till fullo
insågs visar punkt 11 i mötets uttalande om kristiden och dess
bemötande och hvilken hade följande lydelse.
»Då både genom teori och praktik cellulosans stora betydelse såsom
fodermedel är konstaterad, så bör från statsmakternas sida all
uppmärksamhet ägnas åt frågan om dess vidsträckta användning till lindrande
af foderbristen.»
Det är högst beklagligt, att myndigheterna — såsom synes af vår
skrifvelse till chefen för jordbruksdepartementet och som finnes införd i detta
häfte — gjort så godt som intet för att sprida kännedomen om
cellulosafodret. Detta trots insikten om de många vällyckade praktiska försöken
därmed i stor skala och trots påminnelser utifrån. Egentligen träffar
dessa myndigheter en stor del af ansvaret för de kreatur, som svälta, för de
kreatur som i onödan måste slaktas ute i Sveriges byggder, m. m., ett
ansvar, som under den kommande vintern och våren kan blifva stort
och tungt nog. Det är mer än sorgligt, att jordbrukare, såsom det skett
i dessa dagar, skola behöfva vända sig till en industriell
sammanslutning som Kemiska Industrikontoret och anhålla om upplysningar i
cellulosafoderfrågan, »därför att deras foderförråd ej räcker öfver
vintern!» Det illustrerar bättre än något annat, huru nödvändig den i
våra skrifvelser omnämnda, af myndigheterna försummade
upplysningsverksamheten i själfva verket är.
Stockholm i november 1918.
Otto Cyrén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
