Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
Sockerbetodlingens betydelse för jordbruket och
för folkför sörj ningen.
Som frågan om den för vårt land så utomordentligt viktiga
sockerindustrien allt mer beaktats af allmänheten och behandlats af olika
kommittéer, ansåg sig Sveriges Kemiska Industrikontor föranledt att göra en
ny, utförligare utredning i ämnet än den i tidskriften, N:o 3, 1918 redan
offentliggjorda. Utredningen, som meddelas i det följande, har utdelats
i riksdagen och till andra intresserade.
I. Sverige både kan och bör producera socker för ett
rikligt tilltaget eget behof.
Socker har från att vara en lyxartikel, som endast de förmögnare
samhällsmedlemmarna kunde få njuta af, blifvit icke allenast en
nödvändighetsvara, utan äfven ett folknäringsmedel på grund af dess egenskap att
numera vara ett billigt födoämne. Bästa beviset för detta förhållande är
sockerkonsumtionens stegring i vårt land. Under perioden 1870—1874
var den 6,5 9 kg. pr person och år, 18,4 4 kg. för perioden 1901—1905,
26,16 kg. för perioden 1906—1911 samt hade för år 1915 stigit till
31,36 kg. pr person och år, beräknadt som råsocker efter den
internationella regeln. För år 1916 sjönk konsumtionen till 27,35 kg. och
för 1917 till 22,5 4 kg., hvilken nedgång uteslutande berodde på
sockerbrist. Att sockret verkligen är en vara, som är mycket känslig för de
mindre bemedlades penningetillgång, framgår af att storstrejkåret 1909,
ehuru ingen brist, utan tvärtom öfverflöd på socker då rådde,
sockerförbrukningen nedgick till 22,0 8 kg. pr person och år, medan den år 1908
var 30,70 kg. och år 1910 25,31 kg. (se bilaga 1). Med den goda
tillgång på penningar, som nu råder för de samhällsmedlemmar, som annars
bruka kallas de fattiga, skulle otvifvelaktigt, om socker blott funnes att
tillgå i tillräcklig mängd, förbrukningen däraf till följd af dess billighet
i förening med knappheten på andra födoämnen hafva varit lika stor
som den normalt är i Danmark och de anglosachsiska länderna, d. v. s.
c:a 40 kg pr person och år. Erfarenheten har nämligen för det allmänna
medvetandet klarlagt att socker är vårt billigaste födoämne, hvars värde
ökas därigenom att det, i den form det förekommer i handeln, icke allenast
är ett färdigt födoämne, som icke behöfver tillagas, utan äfven en ovärderlig
krydda, som gör den enklaste föda smaklig. Därtill kommer ytterligare
att sockret är konserverande. Det är äfven starkt värmealstrande i den
mänskliga organismen och kan därigenom inom vissa gränser ersätta det
efter näringsvärde mycket dyrare fettet. För tillgodogörandet af vår stora
naturrikedom af skogsbär samt den alltmera framåtgående frukt- och
bärodlingen är sockret oumbärligt och skulle, i riklig mängd tillfinnandes,
äfven blifva ett indirekt medel för vårt lands framsteg i nationalekonomiskt
och i själfförsörjande hänseende. Bristen på socker har af dessa anled-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
