Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tysklands och Frankrikes floder och sjöar isbelades, ja på själfva
Grenèversjön bildades is. Denna vinter kommer sannolikt
liksom 1709 års vinter under långliga tider att lefva i
folkets minne i dessa trakter. — I det senare fallet åter
framkallades en motsatt verkan. Under sommaren är
värmetillförseln från solen större än värmeförlusten genom
utstrålning, och sålunda förorsakade maximet öfver mellersta
Skandinavien i augusti 1880 med sin långvariga klara himmel
en hetta och torka, som nog äfven länge torde i våra
bygder bevaras i minnet. Granska vi nu pilarna, som ange
vindens riktning och styrka, så finna vi att de nästan alla
flyga ut från maximum och att styrkan är i allmänhet ringa.
De flyga dock ej rätt ut från centret för det höga
lufttrycket, utan afvika i någon mån åt höger; luften synes röra
sig spiralformigt och har således samtidigt en rörelse utåt
från centret och en tendens att kretsa medsols omkring
detsamma. En luftström, som t. ex. utgår från centret som
sydlig vind, blir så småningom, alt som den aflägsnar sig,
SW—W. På grund häraf kallas ock maxima anticykloner.
Vi se således, att regionerna med högt lufttryck,
maxima, utmärka sig för torka med öfver hufvud klar
himmel, med däraf följande sträng köld om vintern och stark
värme om sommaren, samt att vindarna därvid äro svaga
och växlande, men öfver hufvud roterande långsamt
medsols ut från centret. Maxima äro således regionerna för
det vackra vädret.
Helt olika äro förhållandena kring minima eller
cyklonerna. De stämma i hufvudsak med dem som vi funnit hos
den heta zonens hvirfvelorkaner. Under det att maxima
ligga jämförelsevis orörliga, stundom i veckor, öfver samma
trakt af jordytan, äro däremot minima nästan alltid i rörelse,
i våra, trakter vanligen från väster mot öster, och växla
samtidigt till form och storlek. Vi skola nu såsom exempel
studera omslaget i väderleken i september 1880. Den 11
sept. (kartan III) har det nyss beskrifna maximum, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
