minimilön av första året 15 öre, andra året 20 öre, tredje året 25 öre i timmen. Ett annat yrke, där förtjänsten är relativt god är skonåtlerskans. I medelförtjänst kan en skicklig skonåtlerska ha 18 — 20 kr. i veckan, många förtjäna mer. I de finare sömnadsyrkena, där skicklighet och smak fordras, är förtjänsten också god. Sömmerskorna äro anslutna till Skrädderiarbetarförbundet och det finns en del olika fackföreningar, (ibland ha sömmerskorna i ett större etablissement sin egen fackförening) men det stora flertalet sömmerskor äro icke organiserade. Kappsömmerskorna äro mycket beroende av säsongen. Den som är skicklig i sitt yrke och arbetar för eller hos en finare affär, kan under säsongen förtjäna upp till 40 kr. i veckan, men vanligaste veckoförtjänsten blir dock 16—24 under tider, då ej mycket övertidsarbete förekommer. Då arbetet från kappfabrikanterna lämnas ut till »mellanhänder» som i sin tur ha engagerat sömmerskor, som hjälpa dem, är det klart att de löner dessa flickor erhålla, ej bli så stora. För några år sedan betalades på ett ställe för kappor, som drogo 20—30 timmars arbete, 3 och 4 kr. stycket i sylön av fabrikanten. Att »mellanhanden» som fick släppa till tråd och silke, lokal, maskiner samt lyse och kol till pressning, ej kunde betala de arbeterskor som hjälpte henne så särdeles mycket, är lätt att förstå. Just hos dessa småsömmerskor och på mindre ateljéer förekommer det mesta övertidsarbetet. Klädningssömmerskor ha vanligen dagspänning 2—4 kr., eller veckolön 14—16 kr., men på finare ställen betalas mer. Detta är Stockholmslöner. I landsorten få sömmerskorna nöja sig med betydligt mindre löner. Sämst ha i alla tider linnesömmerskorna haft det, helst de som ta emot arbete i sina hem från små