en promenaddräkt, till några veckors sommarvistelse för sig själv eller ett barn, till oförutsedda utgifter o. s. v. Ännu ha nog icke de yngre arbeterskorna lärt sig förstå nyttan av intressekontoret. Att samköpsföreningen under de svåra livsmedelsförhållanden, som råda 1916 och 1917 har givit fabrikssystern vid Tobaksmonopolet tillräckligt att göra, det är ju lätt att förstå, men ändå hinner hon ägna ett rikt mått av intresse åt varje enskild arbeterska, som söker henne i hennes mottagningsrum i fabriken eller som på grund av sjukdom får mottaga besök av henne i sitt hem. Under två månader gjordes 142 hembesök. Nu har denna fabrikssyster också fått i uppdrag att antaga de nya arbeterskor som behövas, något som hon anser såsom en stor förmån. I hennes lilla mottagningsrum göras omläggningar och mindre skador förbindas. Där finns en trevlig soffa att vila på, om någon av personalen blir hastigt sjuk, där finns också ett litet husapotek, »syster» har genomgått 6 månaders sjukvårdskurs. Hos henne får man sin »läkarlapp», om man måste besöka fabriksläkaren, och hon utbetalar det understöd, 1 kr. från Monopolet och 1 kr. från Riksförsäkringen, som vid olycksfall i arbetet gives per dag. Men ej endast kroppens sår läkas. Hos den vänliga fabrikssystem känner man att det finns förståelse och sympati, man går till henne och begär råd även i mycket som ej har med arbetet att göra, man kan anförtro henne sina bekymmer. Det var på yrkesinspektrisens inrådan som Tobaksmonopolet anställde »fabrikssystrar» vid sina fabriker i Stockholm. Under ett och ett halvt år endast hade den syster, vars verksamhet jag har skildrat, innehaft sin plats, då jag våren 1917 besökte henne, och hennes arbete har under denna tid växt ut från en ringa